Vår älskade Iris har lämnat oss, endast 66 år, med sorg och saknad.
Iris växte upp på Björkliden I Bjursele, yngst av fem syskon i ett älskat hem med far och mor.
Iris blev en pigg och glad tjej, som ofta gjorde sin pappa sällskap under barndomen med bland annat fiskeutflykter.
Efter skolan bar det av snabbt ut i arbetslivet, duktig och arbetsvillig som hon var. Sedan blev det hushållsskola och Edelviks folkhögskola. Iris flyttade till Umeå och arbetade på Stora Hotellet.
Men Iris ville gå vidare. Det blev tandsköterskeutbildning i Umeå och som tandsköterska jobbade Iris på Folktandvården i Skellefteå.
Under den tiden träffade Iris sin Göte. Han blev hennes käre livskamrat och 1976 vigdes de i Saxnäs kyrka.
Under åren i Skellefteå väcktes tanken om ett liv på landet. Beslutet mognade och det blev flytt till Gärde där de i Götes hemgård, tillsammans med hans bror Göran, fick fullt upp med arbete, ofta tungt och slitigt, men med en glädjefylld tid.
Längtan efter barn hade länge funnits hos Iris och Göte. 1981 gick deras önskan i uppfyllelse. De blev föräldrar till två underbara små flickor; Erika och Maria. Det blev glädje och lycka med små barn att älska och sköta om. Efter en tid blev det också eget hus i Gärde.
Iris har alltid gillat matlagning av alla de slag. Hon jobbade som husmor i Munkviken på somrarna, men även på Storstugan och på Lövånger bröd.
Efter många år som bondmora gick Iris en utbildning till undersköterska och började jobba inom äldrevården.
Flickorna växte upp och Iris blev mormor till fyra barnbarn som blev hennes stora glädje. För henne var kärleken och omtanken om sina nära och kära det allra viktigaste.
Iris var kreativ och ville göra så mycket. Den stora vackra trädgården var ett stort intresse. Att dra ut i skogen och fylla svampkorg och bärhinkar – det var lycka. Stugan vid havet förgyllde tillvaron. Hos Göte och Iris var man alltid välkommen, där fanns värme och gästfrihet och öppet för alla.
Iris längtade efter att gå i pension, det var så mycket hon ville hinna med och uppleva. Men tyvärr blev det inte så. Iris goda humör och brinnande livsgnista fanns alltid där och hon kämpade så, men slutet kom fort.
Det är tungt att hon inte finns här hos oss längre. Hon var så glad och kärleksfull och så ska vi alltid minnas henne. Allt hon gett och allt hon var för oss finns alltid inom oss.
Vi saknar vår älskade Iris så!
Familjen och syskon