Ingvar Eklund föddes i Norsjö 1959.
"Först och främst så minns man skratten"
Ja frågar man dem som känt Ingvar allra längst vad de kommer ihåg om honom så får man gärna det svaret. Kände man Ingvar i hans barndom vet man att han var glad och full av upptåg. En pojke som alltid hade nära till glädje i medgång såväl som i motgång. Hans smittsamma skratt klingade lika högljutt i lek som i bus. I hans ungdom gjordes utflykter land och rike runt på mopeden. Ingvar älskade att lyssna på musik och att spela gitarr. Han beskrivs av sina vänner som lojal i vått och torrt och hade inget ont att säga om någon annan.
Frågar man någon av oss som stod Ingvar allra närmast vad vi kommer ihåg om honom så svarar vi så klart att vi minns vår älskade son och bror. Vi minns vår morbror, vår lojale vän och hans sorger och glädje. Och musiken! Så klart minns vi musiken! Alla skivorna och gitarren! Den där gitarren han köpte när han var 14 år gammal som följde med honom resten av hans liv. Vi förundras över hur han fortfarande kunde texten till de där låtarna från sin ungdom alla dessa år senare. Vi minns, med ett leende på läpparna, hans ändlösa turné samhället runt i jakt på en pratstund med någon av sina oändligt många vänner och bekanta. Vi minns Ingvars kärlek till sin älskade Lena och hans sorg när hon rycktes ifrån honom.
Ja frågar man oss som kände Ingvar bäst vad vi kommer ihåg om honom så svarar vi så. Vi minns en godhjärtad man som av ett ödets nyck inte gavs samma förutsättningar här i livet som de flesta andra utav oss, men som ändå, på många sätt, lyckades bättre än alla oss andra med att sätta färg på den värld han levde i.
Vi kommer ihåg mycket om Ingvar - men först och främst minns vi ändå skratten!
Vi önskar Ingvar att vila i frid och gläds med honom att han nu är återförenad med sin Lena.
Familjen