Inger Sundström, Arvidsjaur, har avlidit i en ålder av 91 år.
Hon föddes och växte upp i Malå med sin mor Sara, far Oskar och fyra syskon.
När hon var 15 år fick hon gå en kurs i att lära sig laga mat och att sy. Hennes första arbete var i Böle, hos en familj där hon skötte deras son. När mamma var runt 20 år flyttade hon till Stockholm där hon arbetade hos en familj i cirka ett år. Efter det gick hon barnsköterskeskolan i ett år i Stockholm, vilket 1949 ledde till arbete på Arvidsjaurs BB. Där arbetade mamma till 1954. Strax efter det fick hon arbete på Arvidsjaurs vårdcentral, där hon blev kvar till pensioneringen 1991.
1949 träffade mamma vår far Rune på en midsommardans. De gifte sig 1951 och fick fyra barn tillsammans. Mamma var en mycket omtänksam person. Trots att hon arbetade natt så såg hon alltid till så vi hade fika klart innan och efter skolan, och pappa fick alltid sin mat klockan 9 och klockan 16 varje dag. Hon hjälpte även pappa i plåtslageriet med att till exempel vika/montera fönsterbleck och skriva fakturor. Mamma var duktig på att baka och laga mat så det fanns alltid bullar, kakor och mjukbröd i frysen. Alla våra kompisar var alltid välkomna och då bjöds det på fika. Mamma följde alltid med pappa på fisketurer och de vistades ofta i skog och mark, men efter pappas död 1994 så slutade hon med detta.
Mamma gillade även att sticka, virka och brodera. Ett annat stort intresse var att spela bingo, så hon åkte ofta till olika ställen för att spela. Detta tyckte pappa var skönt för då fick han ha teven för sig själv. Pappa tyckte om spännande filmer och mamma ville bara se på sport. Eftersom mamma älskade all slags sport så hade hon en särskild sittplats i ishallen där hon såg nästan alla ishockeymatcher som barnbarnen spelade. Men till slut slutade hon med detta, eftersom hennes syn bara blev sämre och sämre och till sist blev hon helt blind. Detta var en stor sorg för mamma eftersom hon var väldigt social och tyckte om att engagera sig, bland annat i Frälsningsarmén. Hon satt även ofta på Konsum och Ica för att hjälpa till med lotteriförsäljning, men till slut kunde hon inte det heller på grund av synen.
Det finns massor av fina minnen som man kan berätta om mamma och ett som vi alltid kommer att komma ihåg är att innan varje jul så kokade hon blodkorv och blodpalt och bjöd oss barn med respektive och barnbarnen. Mamma sålde vårt barndomshem oktober 1998, så efter det så var det lite trångt när alla skulle samlas i hennes lägenhet, men det fungerade bra i alla fall.
Saknaden är naturligtvis stor, men vi är i alla fall tacksamma över att mamma fick vara frisk in i det sista.
Mor efterlämnar fyra barn, elva barnbarn och sexton barnbarnsbarn.
Barnen
* * *
Det finns bara tre flickor i hela världen som har fått kalla henne mormor. De tre lyckliga är vi. Hon var inte bara mammas mamma utan hon var så mycket mer än det. Hon gav oss trygghet och kärlek. Hennes hem var vårt hem. Men det var inte bara oss som hon tog hand om, utan alla hennes barnbarn var alltid välkomna. Hennes dörr stod alltid öppen. Vi spelade kort, lärde oss sticka, virka, skrattade, pratade och åt underbart god mat.
Hon finns inte med oss längre, men i våra hjärtan finns hon kvar och vi vet att hon nu funnit ro och sitter däruppe och myser med morfar.
Älskad, saknad och aldrig glömd.
Sandra, Sara och Sabina