Efter en kort tids sjukdom somnade vår mamma in på Skellefteå lasarett, tre dagar före sin 95-årsdag.
Hon växte upp i Kågemarken med sina föräldrar Sanna och Johan Jonsson och åtta syskon, varav sex nådde vuxen ålder. Vi har hört många berättelser om en strävsam men kärleksfull barndom.
Tidigt fick hon ut och tjäna piga. Hennes skicklighet vid symaskinen förde henne till Långviken där hon träffade bondsonen Petrus Lundmark. De gifte sig 1947 och tog samtidigt över jordbruket. Inom sju år utökades familjen med fyra pojkar. Under många år fungerade övervåningen i huset som fritidsgård för alla kompisar. Hon uppmuntrade också på alla sätt sönernas idrottande.
Samtidigt växte jordbruket och det blev många långa dagar för mamma. Successivt tog en av sönerna över jordbruket och det gav mamma utrymme att odla sitt kulturella intresse. Hon ledde bokcirklar på vintern och på somrarna företogs bussresor i författarnas spår, några resor ledde ut på kontinenten. Mamma var också medförfattare i flera böcker; Långvikens byabok och Beredskapsminnen. Ända in det sista läste hon mycket. Hon löste riktigt svåra korsord och tittade gärna på sport, särskilt skidor, på TV.
Efter makens död flyttade hon 2008 till Anderstorg där hon trivdes mycket bra med nya grannar.
Mamma hade förmånen att ända till slutet vara pigg till både kropp och själ. Visserligen sviktade hjärtat något de sista åren, men det sviktade aldrig i omtanken om andra. Hon var hela livet en sann humanist, alla människor var lika värda. Denna inställning, tillsammans med hennes rättframma kommentarer kryddade med en klockren humor, gjorde henne till ett stort föredöme för inte minst barnbarnen. Farmor lyssnade man på!
Det är nu upp till oss, fyra söner, elva barnbarn och sexton barnbarnsbarn, att föra hennes arv vidare i samma anda.
Sörjd och saknad, men i ett mycket ljust minne bevarad.
Håkan, Martin, Göran, Henry