Torsdagen den 14 november somnade Inga-Britt Larsson, Skellefteå, in lugnt och stilla, med sin hand i min. Hon blev 86 år.
Inga-Britt växte upp i Stämningsgården med föräldrarna Mady och Axel Lindgren samt storasyster Barbro.
Mamma och pappa Germund gifte sig 1953 och fick mig, som enda barn. Mamma blev änka 2004.
Hon var en klipsk och humoristisk kvinna - kvick i tanken. Hennes snabba repliker och hennes syrliga men hjärtliga kommentarer var obetalbara. Hon var ärligt, äkta intresserad i samtal och en god lyssnare. Hon tyckte om och brydde sig. Vänskapskretsen var stor liksom hennes sociala kompetens. Hos henne stod alltid dörren öppen för såväl spontana besök som bjudningar.
Mamma var nog en ovanlig kvinna för sin årgång. Hon var så bekväm i sin självständighet. Hon har alltid arbetat heltid. I samband med att jag började gymnasiet började även mamma plugga. Det slutade med högskolestudier, PA-programmet, som därefter ledde till anställning vid Personalavdelningen, Skellefteå lasarett, där hon var ansvarig för vikarier och rekryteringsarbete. Hon var oerhört ambitiös och plikttrogen. Trots att det gått många år sedan hon gick i pension kan jag fortfarande träffa på personer som mamma anställde och som strör fantastiska superlativer över henne.
Mamma älskade sitt hem/hus. Inredning och konst var stora intressen. Hon höll noga efter sitt hus och renoveringar gjordes regelbundet då hon fick nya idéer. Hon skissade på ritningar, gjorde kalkyler, fixade material och hantverkare med mera. Själv skötte hon tapetseringar, spacklade och målande. Det satt inte fast - hon var en fixare.
Familjen betydde mycket för henne och hon var så mån om oss alla. Förutom mig så blev min man Pär och våra söner, deras flickvänner/fruar och barn Inga-Britts käraste ögonstenar. Varje julafton var vi tillsammans hos Inga-Britt. Hennes köttbullar och toscakaka glömmer vi aldrig och kan aldrig återskapa, trots att vi fått recepten.
Sista åren präglades mamma av Parkinsons sjukdom som tog mycket ork och kraft. Mamma fick dock ett långt, innehållsrikt och fint liv där hennes klara tankar var med ända in i slutet.
Dottern Ewa