Harrieth Karlsson avled rofylld och med stort lugn tidigt på trettondagens morgon. Hon blev 76 år. Närmast sörjande är maken Bjarne och dottern Irina med familj.
Just när våren var på väg att göra livet ljusare och tankarna sökte sig mot ytterligare en sommar full av livsglädje och avbrott i vardagens bekymmer hemmavid slutade Harrieth sitt liv, omgiven av sina närmaste efter en kort tids vistelse på Axlagården i Umeå.
Hon kämpade tappert mot en oförsonlig sjukdom som dock inte kunde övervinnas. Trots vetskapen om att döden var nära förestående visade Harrieth i livets slutskede upp de personliga egenskaper som under hela hennes livstid varit så tydliga för oss som kände henne väl.
Hon var alltid glad och redo att förmedla positiva tankar, alltid öppen för utbyte av alla sorters skämt och lustigheter, men tog aldrig heller avstånd från att diskutera det som hör till livets allvar.
Harrieth föddes i Ankarsund som nummer fyra i en syskonskara på sju.
Hon arbetade som tandsköterska och inom dagbarnvård och äldrevård under hela sitt yrkesverksamma liv i Storuman, Varberg, Östhammar och Skellefteå.
Då Irina föddes valde Harrieth att ägna all kraft och uppmärksamhet åt sin dotter och gav henne all den omvårdnad hon behövde under de första åren.
Från det att äldsta barnbarnet Elvira föddes för 13 år sedan har alla samlats under somrar och övrig fritid i Bjarnes föräldrahem i byn Storberg i Storuman. Där har Harrieth varit den medelpunkt alla sett upp till och lyssnat på.
Livet där kommer att bli annorlunda, men måste trots allt fortsätta utan Harrieths omsorg och omtanke.
Under åren har också Elviras yngre syskon Wilfred, Olof och Evander med mormors och morfars hjälp lärt sig älska det annorlunda livet i Storberg.
Carl-Axel Nordenberg