Den 30 juli somnade pappa Hans in på Skellefteå lasarett efter en tids sjukdom. Han blev 74 år.
Han föddes i Krångfors och växte upp där tillsammans med föräldrarna Harald och Tyra samt storasyster Borghild. Han gick i småskolan i Krångfors och Medle, fortsatte sedan sin utbildning till vägmästare i Stockholm. Återvände sedan till Skellefteå där han 1964 gifte sig med Britt-Marie Stenberg. 1965 föddes första dottern, Ulrika, och 1969 föddes yngsta dottern Karolina. Samma år tog han sin ingenjörsexamen på Balderskolan. Därefter flyttade familjen till Stenungsund där Hans arbetade för Stenungsunds kommun. Familjen stannade där i fem år och fick goda vänner som Hans hade kontakt med genom hela livet. 1974 gick flyttlasset åter hem till Krångfors där Hans jobbade åt Skellefteå kommun, samtidigt som han startade upp familjens jordbruk igen. Efter cirka tiotalet år avvecklades jordbruket. Hans jobbade kvar åt Skellefteå kommun tills han gick i pension 2007.
Vår Hans var inte en man av de stora orden, men när han väl ville säga sin mening så var det väl genomtänkta och kloka ord som var till hjälp och stöd för oss alla. Han var väldigt mån om familjen och stöttade oss med alla projekt vi företog oss.
Pappa var en naturmänniska som älskade att röra sig i skog och mark. Jaktintresset var hans stora passion i livet. Där hade han också vänner från Stenungsund som årligen slöt upp till älgjakten och när det blev dags för rådjursjakt åkte han ned till dem. Tyvärr orkade han inte delta under det sista året, och det var något han saknade enormt. Då blev verandan ett sätt att njuta av naturen. Där kunde man hitta honom, sittandes med kikaren, för att studera djurlivet runt älven.
De fem barnbarn han fick var han väldigt glad och stolt över och hans ansikte lyste upp när de kom på besök. Var och en av dem hade en väldigt speciell kontakt med sin morfar. Pappa var också väldigt glad för sina mågar som han såg som sina söner. De uppskattade hans kunskaper och värderade hans kloka råd. Pappa värdesatte att han kunde dela skogs- och jaktintresset med dem.
Allt han gav till oss ville vi ge tillbaka till honom på ålderns höst och vi hade gärna sett att han fått uppleva en älgjakt till. Nu blev det inte så, men vi hoppas att han finns någon annanstans, sittande i ett jakttorn och bara njuter av skogen och lugnet.
En älskad make, pappa, morfar och svärfar har gått ur tiden, men finns kvar i våra hjärtan.
Familjen gm Ulrika och Karolina