Vår avhållne rektor Gunnar Toreman har lämnat oss. Vi, 1967 års studenter vid Skellefteå Högre Allmänna Läroverk, ska samlas till jubileum den 5-6 maj i år, på dagen 50 år efter vår studentexamen. Redan i höstas hjälpte Gunnar oss att hitta de lärare som ännu är i livet. Han lovade också – på vår begäran – att själv bjuda på ett tal under jubileet. ”Bakom kulisserna”formulerade han som rubrik och syftade på just vår examen. Efter fem decennier skulle han berätta om vad som sades i kollegierummet och hur censorernas omdömen lät ”mellan skål och vägg”.
Nu får vi aldrig höra detta. Vi får inte heller ha Gunnar med i vår krets vid återträffen. Vi kommer att sakna honom av många skäl. Gunnar blev rektor just när vi skulle påbörja tredje ring och vi blev därmed den första studentkull som gick ut under hans rektorstid. Gunnar var en ung lärare och studierektor när han 1966 efter en mycket kort förberedelsetid åtog sig uppgiften som skolans ledare, endast 32 år gammal. Han var också en ungdomlig rektor med öppet sinne för pedagogiska frågor och förståelse för oss som de tonåringar i utveckling vi var. Föreningsaktiviteterna vid skolan var många, livliga och alltid stödda av Gunnar, oavsett om de gällde idrott, politik, kultur eller livsåskådningsfrågor.
Gunnar Toreman var även en uppskattad lärare, många av oss har mött honom i engagerande geografilektioner och intresseväckande kemilaborationer. Han hade blick för varje elev som individ.
Elever brukar ge sina lärare smeknamn eller öknamn – oftast det senare. Vårt binamn på Gunnar var Storeman. Han var stor på många sätt: Fysiskt lång och reslig, men också en stor människa i både sinnelag och väsen.
För programkommittén för 50-årsjubileet Student67 Ulla Riis Hans Tornqvist