Den 17 augusti somnade vår älskade far, farfar, morfar, svärfar och gammelmorfar in, lugnt och stilla, på Skellefteå lasarett, fem dagar före sin 96-årsdag. Han har haft ett långt och innehållsrikt liv och vi är tacksamma att vi fått ha honom med oss så länge.
Han växte upp på södra och norra Hedensbyn och var näst yngst av 11 syskon. Tidigt träffade han sin livskamrat, Betty och de fick tillsammans två barn, Anita och Kenneth. Hon gick tyvärr bort redan 1992, så därefter har han bott själv.
Han jobbade på Mejeriet i flera år och många gånger spenderade vi dagar av vårt sommarlov med att åka mjölkbil med honom.
Sen flyttade vi till Staffansgårdarna, där han var fastighetsskötare fram till sin pension och bodde kvar där ända fram till han gick bort.
Många var historierna om hur han höll ordning på både ungar och andra som bodde i kvarteret. En riktig ordningsman var han.
Och hans historier om när han körde gengasbil, hur det var när han låg vid gränsen under andra världskriget, ja berättelserna var många och vi var idel öra.
Han var en mycket social person och gillade att prata med folk, kända som okända och sista åren brukade han sitta på sin rollator utanför ICA Kvantum för att träffa någon att prata med en stund, efter han handlat.
Ett av hans största intressen var sport i alla former och han var djupt engagerad i Lejonströms SK, som det hette på den tiden.
Han tillbringade också en stor del av sin tid med oss och senare med sina barnbarn på olika sportevenemang, framförallt hockey.
Vi i familjen kommer alltid att bära med oss hans positiva inställning och livsglädje, alltid med glimten i ögat. Känslan av hur mycket han betytt för oss alla är tydlig nu när han inte finns hos oss längre.
Familjen