Vår mamma Gudrun Lindgren, Myrberg, somnade in den 23 mars på Solbacka i Norsjö, hon blev 80 år gammal.
Mamma växte upp i byn Petiknäs, storasyster till Lars och dotter till Manfred och Ruth Lundberg.
Det första arbetet hade hon i grannbyn Kusfors, på Björks lanthandel. Senare bosatte hon sig i Skellefteå för att arbeta som kontorist på ett bilbolag.
Mamma träffade sin blivande man Henrik, från Myrberg, Bastuträsk, på logdanser. De förlovade sig 1962 och bosatte sig i Bastuträsk. Mamma började arbeta som kontorist på Betong Sander. 1964 gifte de sig och fick en dotter, Christina. 1970 övertog de svärföräldrarnas gård i Myrberg. Efter några år föddes deras andra dotter, Jenny. Mammas sista och längsta anställning var på Posten, där arbetade hon som kassörska till sin pensionering vid 67 års ålder.
Naturen låg mamma varmt om hjärtat, tillsammans har vi plockat bär av alla de sorter, mormors saft och sylt är något barnbarnen aldrig glömmer. Hemmet stod alltid öppet och mamma var hjälpsam, generös och givmild. Hon hade ett stort intresse för matlagning och bakning och det bjöds ofta på kafferep med sju sorters kakor. I köket fick vi barn och barnbarn vara delaktiga och lära oss av hennes bak- och matlagningskonst. Att ha familj och vänner på besök var något som hon tyckte om. Hon var en stark kvinna som gillade sociala sammanhang. Hon ställde alltid upp och tog gärna hand om sina barnbarn. Hon har alltid funnits där om vi behövt hjälp. Vi minns henne som en snäll och omtänksam mamma och mormor. Hon stod ofta vid sidan av och stöttade både sin make och oss barn i vårt idrottsutövande. Mamma älskade sin gård i Myrberg och det var där, då framförallt barn och barnbarn var samlade, som hon trivdes som allra bäst. Så länge hon kunde och orkade plockade hon bär på gården, sysslade med odling och trädgårdsarbete.
De sista åren drabbades mamma av många sjukdomar och hon flyttade till Norsjö. När hon blev änka hösten 2017 försämrades hon i sin demens.
Det var i sitt älskade Myrberg hon var i tanken när hon somnade in.
Saknaden och sorgen är stor, men vi känner tacksamhet för all omtanke vi fått och allt vi lärt av henne.
Döttrarna Christina och Jenny