Vår pappa, mammas älskade man, somnade stilla in den 1 november. Han blev 85 år gammal.
Pappa föddes i Gummark, som ett av barnen i en syskonskara på fem.
Tidigt väcktes hans intresse för djur och natur, vilket sedan kom att prägla hela hans liv. Det var i skogen han hittade lugnet – antingen med vedhuggning, bärplockning, jakt eller bara långa promenader.
Tack vare pappa kan man namnen på alla möjliga fåglar, och även deras läten. Han förde anteckningar under många år, vilket datum olika arter anlände på vårarna.
Jakt, och kanske framförallt älgjakten, var ett av hans stora intressen. Många är de älgar som dukat under för pappas bössa.
Valet av yrke blev livslångt, och anställningen på Elektrotjänst hade han kvar fram till pensioneringen.
Livet har för mamma och pappa kantats av sjukdomar och olyckor. Trots detta har pappa alltid varit positiv och glad. Han har under alla år stöttat mamma i hennes svårigheter, och funnits där för oss barn.
Huset på Sunnanå renoverades och sköttes pedantiskt. l trädgården växte allt så det knakade, och det skördades både bär och grönsaker. När till slut gården blev för tung att sköta, gick flyttlasset till Karlgård, och ljus och fin lägenhet. Närheten till älven och dess fina promenadstråk, gjorde omställningen ganska lättsam.
l början av 90-talet föddes sex barnbarn, till mamma och pappas stora glädje. De hade alltid tid, ville alltid spela, pussla, bygga, läsa – allt var roligt. Pappa tog med barnbarnen till skogen. Ibland bara på promenad, men ofta bärplockning, eller för att hämta en julgran.
Pappa och mamma var trogna supportrar på både innebandy- och fotbollsmatcher. Andäktiga åhörare vid luciatåg och skolavslutningar. De var delaktiga i allt.
Som person var pappa alltid glad, Positiv. Klagade aldrig. Ställde alltid upp för andra. Vet inte om han någonsin sa nej.
För några år sedan så drabbades pappa tyvärr av Alzheimers sjukdom. Sakta blev han sämre och sämre och till slut blev det omöjligt att vårda honom i hemmet. Vi hade turen att få en plats för honom på Brogården. Tack vare personalens vård och omsorg, samt våra besök, blev pappas sista år fina. Mamma fanns nära, och kunde hälsa på i den mån hon orkade. Jag och min bror med familjer tittade förbi på helgerna.
Under hösten tacklade pappa av alltmer, och vi förstod nog att han inte hade så långt kvar.
Tidigt på allhelgonadagens morgon somnade han lugnt in.
Han sörjs närmast av makan Gunnel, mig och min bror med familjer.
Familjen genom Katarina