Vår älskade make, pappa, farfar och svärfar somnade lugnt och stilla in på Brogårdens äldreboende tidigt på söndagsmorgonen den 25 oktober omgiven av sina närmaste.
Göran föddes på Stensvedjan, i Skellefteå, sensommaren 1930. Han var näst yngst, och den ende sonen, i en syskonskara på sex. Föräldrarna var Adrian och Helga.
Efter att ha avslutat den sexåriga skolgången på Brännanskolan var det dags för yrkeslivet. Det inleddes tidstypiskt med olika slags arbeten av springgrabbskaraktär. En av de tidiga arbetsplatserna skulle dessutom komma att få livsavgörande konsekvenser. Det var under 40-talets senare del, på färghandelsbutiken JOWA, som han för första gången träffade en ung Gunnel Lindgren som sedermera skulle bli hans hustru och livskamrat.
Göran fortsatte därefter med olika typer av butiksarbeten men i början av 70-talet var det dags för en yrkesmässig riktningsändring. Efter att ha avslutat en yrkesutbildning med inriktning på industri fick han anställning som svarvare på Hiab-Focos fabrik på Hedensbyn. Ett arbete han kom att fortsätta med ända fram till pensioneringen.
1956 var det dags för giftermål med samma Gunnel Lindgren som han hade mött för första gången närmare tio år tidigare. Samma år föddes också första barnet, sonen Claes-Göran. Fyra år senare föddes parets andra son, Lars-Gunnar, och ytterligare fem år senare fullbordades familjen när dottern Elisabeth såg dagens ljus.
1968 flyttade familjen till ett nybyggt hus på Sunnanå, vilket skulle komma att bli familjens hem ända fram till dess barnen var utflugna.
Göran hade ett stort och allmänt idrottsintresse. Men när det kom till ishockey, och då i synnerhet Skellefteå AIK, övergick intresset till något som närmast kan liknas vid passion. En passion som han för övrigt, nästan utan undantag, lyckades överföra till de efterkommande generationerna. Han missade ogärna en hemmamatch och långt upp i åren var han en trogen gäst på ståplatsläktaren. Det var först när orken började tryta som han tog klivet in på den bekväma sittplatsläktaren.
Göran hade också ett stort filmintresse och ryggade varken för enkel ögonblicksunderhållning eller för smala, alternativa filmer. Han var under många år en trogen gäst på Skellefteå filmstudios filmvisningar. Han var praktiskt lagd och hjälpte gärna barn och barnbarn med olika typer av praktiska göromål. Fanns det tid och utrymme gav han sig gärna ut i sommarnatten för att fiska eller kanske bara för att få uppleva lugnet och stillheten i naturen.
Men först och främst var han en familjeman som med ett närmast gränslöst tålamod ställde upp för barn och barnbarn. Många är de timmar, och långa är de mil, som han har färdats för att skjutsa eller hämta sina nära och kära.
Som far har han varit en förmedlare av en närmast förbehållslös kärlek. Han har gett oss en livets karta och kompass, men sedan låtit oss själva navigera oss fram till det liv som vi har varit ämnade för.
I sociala sammanhang var han aldrig den som tog det största utrymmet, men när han väl tog ton var han en effektiv och kärnfull berättare som gärna kryddade sina historier med en slagfärdig och korthuggen humor.
För ett antal år sedan drabbades han av Alzheimers och var kraftigt påverkad av sjukdomen under de sista åren i livet. Men inte heller under dessa svåra omständigheter kunde hans okuvliga godmodighet eller förnöjsamma hållning till livet rubbas.
Tack vare sin hustru Gunnels omvårdnad kunde han, trots den svåra sjukdomen, fortsätta att leva sitt liv på hemmaplan långt in i sjukdomsförloppet.
De sista månaderna i livet tillbringade han dock på Brogårdens äldreboende där han fick en omvårdnad som har värmt oss anhöriga ända in i hjärteroten. Den har kännetecknats av respekt, omtanke och värme.
Vår saknad är närmast gränslös, men det finns samtidigt en tacksamhet över att han äntligen har fått den ro och vila han så väl förtjänar. Vi i familjen är dessutom evigt tacksamma för att vi har fått leva våra liv tillsammans med en så varm och kärleksfull make, far, farfar och svärfar.
Familjen