Göran Israelsson, Umeå, lämnade oss den 10 september, 64 år gammal. Han sörjs närmast av hustrun Ingela, döttrarna Stina, Maja och Elina med familjer, en stor släkt och massor av vänner.
Jag lärde känna Göran då han fallit för min bästa kompis Ingela. De blev ett par 1976 och sen dess har han funnits med bland dem jag räknar som mina favoritmänniskor. Göran var så sprallig, småtokig och busig, men med ett stort djup och allvar i sitt varma hjärta. Han var oerhört lätt att tycka om.
Göran kom från Gränssjö och det var även där han helt plötsligt fick sluta sina dagar på jorden. Han älskade sin hemby. Var man än var och vad man än gjorde kunde Göran sällan undgå att halka in på ämnet Gränssjö. Han hade alltid en massa projekt på gång där uppe. Det var skoterturer, fiske, jakt, svampplockning, byggnationer och umgänge med släkt och vänner. I Umeå hade han också fullt upp; umgås med sina barnbarn, renovera huset på Mariedal, rensa ogräs på kolonilotten och hjälpa allt och alla. Göran gjorde så mycket. Han hade nog fler timmar på dygnet än många andra. När hans tre döttrar var små engagerade han sig i deras fotbollsspelande och fanns under många år med som tränare.
Göran var utbildad svetsare, men astman gjorde att han bytte karriär och jobbade inom förskolan under många år. Han hamnade så småningom som vaktmästare på Ersängsskolan bland alla barn. Göran var en tusenkonstnär och hittade lösningar på det mesta. Han var lyhörd och såg det inre i människan. Göran räckte till för så många och gjorde skillnad.
När Göran och Ingelas barn och mina var små, trodde mina barn att vi var släkt med varandra eftersom vi gjorde så mycket roligt tillsammans. Vi fixade middagar, gjorde utflykter, for till Gotland, tältade, fiskade, var i Vännfors och förstås i Gränssjö. Nu när barnen för länge sen blivit vuxna och barnbarn kommit, har vi fyra gamlingar hittat nya sätt att umgås. Vi har bland annat gjort några oförglömliga resor tillsammans. Så mycket skratt och så mycket roligt vi har haft. Det är svårt att förstå att en så levnadsglad människa så hastigt bara lämnar oss. Vad vi kommer att sakna Göran.
Åsa Gerhardsson