Efter en tids sjukdom somnade Göran Berggren in på Axlagården, Umeå, den 9 september, omgiven av sina närmaste. Han blev 71 år.
Han föddes i Glommersträsk och flyttade några år senare till grannbyn Moräng i samband med att föräldrarna tog över farfarsgården. Familjen hade ett mindre jordbruk och han fick tidigt börja hjälpa till med sysslorna, men det fanns ändå alltid tid för lek, idrott och fiske. När Göran var 14 år föddes hans lillasyster. Han var alltid en mycket omtänksam storebror. Tillsammans med vänner i byn åkte han skridskor på skolans ishockeyplan och på sommarhalvåret spelade en lärare gärna fotboll med eleverna. Detta var början till ett livslångt idrottsintresse; han läste alltid sportsidorna i dagstidningen, lyssnade på sportsändningar i radion och såg all idrott på TV. Den bästa sporten var ishockey, enligt honom.
Göran missade aldrig GLIF:s hemmamatcher i ishockey och spelade själv fotboll i klubben. Senare blev det spel i Granbergsträsk-Ullbergsträsk IF. När hans slutade som aktiv fortsatte han med motion i olika former. Han var länge kassör i IFK Umeå, men laget som hade största platsen i hans hjärta var Skellefteå AIK. Han såg sista ishockeymatchen några dagar innan han dog. Både som aktiv och som ledare fick han många vänner som höll kontakten hela livet.
Ett annat av hans stora intressen var fiske, både vinter och sommar. Han fiskade gärna i älvar och sjöar, favoritstället var nog att meta från båten i Storträsk. Han tyckte också om att plocka alla sorters bär, ett bra sätt att få motion enligt honom. Han gav gärna bort bär när familjens lager var fullt.
Som 16-åring blev Göran antagen till en utbildning inom Vattenfall och flyttade till Västerås. Han var anställd på Vattenfall hela arbetslivet, först i olika orter i Mellansverige, sedan under en period i Sundsvall och 1973 blev det flytt till Umeå. Genom arbetet fick han många nära vänner.
Familjen har alltid varit viktig för Göran. Vid juletid 1969 träffade han sin blivande fru, Ulla-Britt Stenberg från Släppträsk, och de delade många intressen. 1976 föddes dottern Maria och 1980 sonen Peter. Barnen var hans stolthet. Familjen åkte på många utlandsresor och Italien var ett av hans favoritländer.
Göran fick även fyra barnbarn som han ofta träffade och gärna följde på olika aktiviteter. Han tittade på barnbarnens matcher i fotboll och innebandy så länge han orkade.
Han tyckte mycket om sin hemby och att åka till Moräng var att åka hem. Under slutet av 70-talet byggde de upp en stuga bredvid föräldrahemmet, där firade han alltid jul, påsk och midsommar och de flesta semesterveckor med sin fru och barnen. Göran var genuint intresserad av hembygden, det började med släktforskning och gick sedan över i insamlandet av gamla fotografier från Moräng. Resultatet blev många pärmar där han noggrant skrev ner namn och uppgifter om personerna. Han hjälpte till att bevara bondskan för eftervärlden genom att spela in samtal med de äldre i byn på kassettband. Det var viktigt för honom att hans barn och syskonbarn förstod dialekten. Han delade gärna med sig av sin kunskap om hembyns historia och de människor som hade levt där, senast på en stor släktträff i juli i år.
Vi har förlorat en älskad, arbetsam och humoristisk familjemedlem. Han sörjs närmast av hustrun Ulla-Britt, barnen Maria och Peter med familjer och syster med familj.
Familjen