Evy Nilsson, Umeå, har efter en tids sviktande hälsa avlidit i en ålder av 88 år. Närmast sörjande är dottern Harriet, sonen Dan, barnbarn och barnbarnsbarn.
Evy föddes och växte upp på ett småbruk i Långdal, strax sydväst om Boliden och helt nära Skellefteälven. Hon var makarna Myri och Valdemar Norströms äldsta dotter i en skara av fem flickor och en äldre bror. Tidigt blev hon införstådd med livets vedermödor, men även om dess glädjeämnen. Skolgången avslutades efter sjätte klass, därefter började arbetslivet. Redan som tolvåring hade hon sin första plats, som lillpiga i ett hushåll några mil bort från föräldrar och syskon.
Efter kurs i skolkök, hemvård och syslöjd var Evy helt redo för arbetslivet, vilket innebar anställning vid hotell såväl i Boliden som i Skellefteå. I sällskap med en syster reste hon till Filipstad, åter för hotellarbete. Efter ett år i Värmland flyttade Evy tillbaka till hemlänet. Umeå blev den fortsatta adressen. Där träffade hon även sin blivande make, Rolf Nilsson. Makarna tillhörde den första vågen av inflyttare på Berghem, där de båda barnen fostrades.
Evy Nilsson kom att älska Berghem. Den enda plats som kunde konkurrera med hemadressen var sommarstugan vid vattnet i Skeppsvik. Där hade hon även möjlighet att utöva sitt stora intresse för odling. För de närmaste var det ett nöje att se hur hennes flinka fingrar fick allt att leva och frodas. Samma noggrannhet visade sig även i köket, där Evy fick till en guldkant på varje måltid, oavsett vad som serverades.
Under många år arbetade Evy Nilsson vid Åhléns i centrala Umeå. Hon trivdes mycket väl med arbete och arbetskamrater. Men allra bäst trivdes hon i sin roll som mor- och farmor. Utöver att vara den ständigt varma famnen var hon även barnbarnens förtrogna. Det var hon som kunde ge råd och dåd även i frågor av känslig natur.
Efter Rolfs frånfälle tacklade Evy av. Hon behövde någon att ha hand om för att allt skulle kännas bra. Samtalen med barnbarnen fortsatte vara höjdpunkter för henne, men till slut blev hon för klen.
Hon var högt älskad. Saknaden efter henne är ogripbar.
Familjen genom Staffan Westfal