Vår älskade pappa, Eskil Morén, avled den 26 januari i sitt hem på Sunnanå. Han skulle fylla 86 år den 26 mars. Närmast anhöriga är vi söner, Per och Lars Morén med familjer.
Eskil var Ruth och Börje Moréns äldsta barn i en syskonskara på fem barn. Även barndomshemmet fanns på Sunnanå.
Vid 22 års ålder träffade pappa sin blivande maka, Elsy Olofsson, som då var 17 år. 1956 gifte de sig och fick samma år sin första son Per. Tre år senare, då huset på Sunnanå var klart, fick de sin andra son Lars.
Pappa började tidigt arbeta med sin far i familjens byggnadsfirma. Därefter har pappa under hela sitt långa yrkesverksamma liv drivit byggnadsfirman under namnet Byggmästare Eskil Morén. Han verkade framförallt i Skellefteå kommun där han genom åren har byggt och renoverat många hus och fastigheter. Intresset för byggnadsvård var stort och han sökte gärna uppdrag där bevarandet av kulturvärden var viktiga.
Pappa var under en lång period politiskt och kyrkligt engagerad och har suttit som ledamot i Skellefteå landsförsamlings kyrkofullmäktige och kyrkoråd.
Han kopplade gärna av med fiske i alla dess former. Under våra barn och ungdomsår åkte ofta hela familjen på minnesvärt fiske i fjällvärldens bäckar och sjöar. Stugan vid Sandvikens fiskeläge var också ett kärt utflyktsmål. Där fiskades med nät, men också plockades mycket bär och svamp. Ett annat stort intresse, som troligen ingen av pappas alla gäster kommer att kunna glömma, var hans egenproducerade bärviner i alla dess former.
När vi bröder var aktiva inom cykelsporten ställde pappa naturligtvis upp och följde med på många tävlingar i hela Sverige. Under flera år fortsatte pappa även med ett engagerat arbete inom föreningen Skellefteå AIK Cykel.
När mamma gick bort 1997 blev det ett stort tomrum för pappa. Ändå känner vi att pappa fick många fina år efter hennes bortgång. Han fann ett stort stöd hos gamla och nya nära vänner. Efter en tid kom också relationen med Anki att betyda mycket.
Pappa och mamma skapade ett kärleksfullt och tryggt hem för oss. Vi bor nu med våra familjer i Stockholm respektive Umeå, men det har alltid varit roligt att komma hem. Pappa gjorde allt för att den varma hemkänslan skulle finnas kvar för oss barn och barnbarn även efter mammas bortgång.
Trots att pappas fysiska hälsa sviktade sista åren har han alltid tagit sina promenader och hållit god kontakt med familj och vänner.
Pappa hade alltid glimten i ögat, många är samtalen om råd, tips och livet i stort. Vi kommer att sakna våra livliga diskussioner med högt i tak, rak och härlig kommunikation.
Tomheten och saknaden efter pappa är mycket stor, vårt barndomshem i Sunnanå blev plötsligt väldigt tomt.
Vi och våra familjer bär med oss många fina minnen. Pappa kommer alltid att finnas i våra hjärtan.
Per och Lars Morén