”Vart jag går i skogar berg och dalar...” Psalm 251 kunde ha varit skriven om vår kära pappa. Han föddes 1946 i Bäck, Bygdeå. Som son till Edvin och Edit, var han ”ättapött” i en syskonskara av sex bröder. Djur och natur blev tidigt pappas kall. Redan som ung tog han stort ansvar för gården hemma. Som sextonåring flyttade han till Sorsele för att gå lantbruksskola och senare lantmästarutbildning i Umeå. 1967 blev ett höjdarår för pappa. Dels träffade han Birgitta, dels fick han tjänst på Stenfors gård. Tio år senare drog flyttlasset mot Kålaboda, till Birgittas hemgård. Med på färden följde de tre barnen Rikard, Andreas och Katarina.
Pappa gillade djur och djur gillade honom. Några dagar innan pappa gick bort föll han rätt illa. Han skulle, på ostadiga ben, rädda en av de tusentals trastarna undan katten. Tanken att han skulle göra sig själv illa, fanns inte där.
Fiske var en kär hobby. Vi minns våra resor till Tjärnberg, där storöringen skulle drillas. Ofta återvände vi utan storöringen, men med mängder av metmask och härliga minnen av att vara tillsammans på en plats, där pappa kunde vara ledig och koppla av.
Skogen var ett stort intresse och andningshål. Pappa var doften av nyfällda träd, sågbränsle och kåda. Skogen var inte bara en inkomstkälla och intresse, utan även ett estetiskt projekt. Det var av stor vikt att gallra och ta igen alla vedpinnar så att skogen skulle bli vacker att titta på. Det märktes också hemma, där det sopades i ladugården eller slogs i diken där någon kunde tänkas passera.
Pappa var en sån som inte tackade nej, utan fanns till hands när andra behövde hjälp. Han såg värdet i de små stunderna; en dålig buskis med Stefan och Krister eller några timmar i fåtöljen framför Vinterstudion. Pappa levde det liv han önskade. Att vara nöjd med allt som livet ger, var en förmåga han även bar med sig när sjukdomen blev allt svårare.Vi är så ledsna över att pappa inte finns bland oss längre. Men oavsett i vilka skogar, berg och dalar han vandrar i just nu, finns han alltid med oss.
Familjen