Efter en tids sjukdom somnade min älskade mamma, Elisabet Balkhed, Skellefteå, in lugnt och stilla den 17 mars. Hon blev 85 år.
Mamma växte upp i Långträsk utanför Piteå med sina föräldrar Lovisa och Helmer Lind.
Eftersom hon alltid har gillat att läsa och haft lätt för att lära, så gick hon många år och utbildade sig till adjunkt. Under studietiden så träffade hon sin blivande make Ebert som också läste till adjunkt och de gifte sig 1959. 1964 fick de mig och vi bosatte oss i Hallsberg utanför Örebro. Mamma längtade norrut igen, bland annat därför att mormor bodde kvar i Norrbotten och mamma ville komma närmare henne. 1971 flyttade vi till Skellefteå, där mina föräldrar fick arbete inom skolan, och där har vi blivit kvar. 1974 byggde de hus i Sjungande Dalen. Tyvärr gick pappa bort alldeles för tidigt och mamma fick bo kvar där själv tillsammans med mig och katten. Mamma har alltid tyckt om djur och katter har nästan alltid funnits hos henne. Sista katten var Nicke och det var en katt som hade ett underbart liv hos mamma där hon fick skämma bort honom. Hon bodde kvar ända till i maj i år då hon hittade en jättefin lägenhet där många av hennes bekanta också bodde och hon trivdes fantastiskt bra, det var bara trist att det inte blev längre tid som hon fick bo kvar.
Efter många år som lärare så kände mamma att hon ville prova på något annat. Hon läste på Vårsta I Hudiksvall till diakonissa, vilket hon arbetade som hos S:t Olovs församling fram till sin pensionering. Det passade henne bra eftersom hon alltid har värnat om andra människor och ställt upp där det har behövts i alla lägen. Hon har även lett en kör i Sjungande dalen och spelat piano.
Hon har varit verksam i kyrkan där hon har hjälpt till på många sätt efter sin pensionering.
Hennes två barnbarn har legat henne varmt om hjärtat och hon har följt och stöttat dem på bästa sätt och månat om att de ska ha det bra.
Mamma har alltid varit väldigt social, haft vänner och bekanta runt omkring sig och alltid haft många järn i elden. Detta har hon trivts med och har varit en del av hennes personlighet.
Vi kommer att minnas henne som en otroligt snäll och omtänksam person som vi kommer att sakna otroligt mycket. Hon får nu återförenas med sin make och lilla Nicke.
Sorgen är stor, men vi är tacksamma för alla fina minnen som vi har fått.
Ann-Sofie med familj