Endast 26 år gammal togs Elin ifrån oss genom en trafikolycka. Elin hade hela livet framför sig.
Elin växte upp i Skelleftehamn, gick på Auraskolan och Örjanskolan.
På fritiden lekte hon med sina kompisar och med sin lillasyster Thea.
Hon var med i barnkören, ungdomsverksamheten i Svenska Kyrkan och konfirmerades i S:t Örjan.
Hotell- och restaurangprogrammet blev hennes gymnasieval och hon gick på Balderskolan. Jag var glad över att Elin fick lära sig laga god mat.
Efter gymnasiet blev det ett år på Solviks folkhögskola, samt ett år på Mellansels folkhögskola.
Så småningom började Elin arbeta på RTAS på Hedensbyn. En arbetsplats där hon stortrivdes och såg fram emot att få vara på. Arbetskamrater och handledare betydde mycket för Elin. Hon var alltid väldigt punktlig och ute i god tid, ville inte komma för sent.
Elins rutiner skapade en trygghet i vardagen.
Glad i hågen cyklade hon till jobbet som så många gånger förr, men denna gång blev hennes sista.
Elin har alltid varit en solstråle, alltid ett leende på läpparna förutom när vi bråkade, så där som föräldrar och barn gör.
Det fanns så många runt omkring Elin som betydde väldigt mycket för henne och var ett stort stöd i livet.
Alla vi som fanns ville alltid Elins bästa.
Elin var väldigt släktkär och ville varje sommar följa med mormor och morfar på semester och den årliga släktträffen. Mina kusiner, fastrar och mostrar blev till dina kusiner, fastrar och mostrar.
Fotointresset ärvde Elin av farfar och de fotade många gånger tillsammans.
Elin har alltid tyckt om att sjunga, så när hon gick med i gospelkören United och Victory kändes det som hemma. Hon var så stolt över alla konserter. Men framför allt så var hon så nöjd, glad och stolt över sig själv.
Simning var ett av Elins "galna" intressen, då hon simmade i sjön så fort isen smält. Dessutom "tvingade" hon en del andra av oss runtomkring sig att kastas ner i det iskalla vattnet. Stugan betydde väldigt mycket för Elin. Ibland var vi så oroliga när Elin simmade iväg, stod och spanade över sjön för att få se hennes huvud. Andra intressen Elin hade var att sticka, lösa sudoku, med mera. Hon ville alltid ha något att göra.
Det känns så meningslöst att Elin bara försvann, från en dag till en annan. Kanske får vi svar på vad som var meningen med detta, kanske inte. Elin var en glädjespridare för oss och för andra. Många har berörts av henne och många är vi som kommer att komma ihåg Elin. Hon kommer alltid att finnas i våra tankar och hjärtan. Vi saknar vår älskade Elin oerhört mycket!
Mamma