Vår syster har avlidit i en ålder av 81 år.
Hon föddes i Norra Näverliden och eftersom vi bodde i väglöst land fick hon de två första åren gå i skola hos mormor och morfar i Södra Sandträsk, sedan resten av grundskolan i Auktsjaur. Efter avslutad skolgång, från klass 6, sökte hon till den fyraåriga realskolan i Arvidsjaur. Hon tog ledigt ett helt år eftersom mor var sjuk. Ebon tog hand om oss syskon, vår blinde farfar, ladugården med mera. Hon hann även väva ut en mattväv under den tiden.
Efter avslutad realskola sökte hon till treårigt latingymnasium i Kiruna. Därefter reste hon till Uppsala för språkstudier. Sedan arbetade hon i Umeå och Skellefteå. Ebon hade nu träffat sin ungdoms kärlek, Tore Lundberg från Tjappsåive. Efter giftermålet bosatte de sig i Arvidsjaur.
Ebon och Tore reste mycket, käraste resemålet var nog Forsnäs. Men de tyckte även fiske och skidåkning och att umgås med oss syskon och goda vänner.
Livskamraten Tore dog i mitten av 80-talet och det var en sorgens och saknadens tid både för Ebon, oss syskon och Tores anhöriga.
Ebon var på många sätt en portalfigur för oss syskon, hon var plikttrogen, rättskaffens och dömde aldrig. Hon var accepterande och lågmäld. Hennes värderingar byggde på en etisk grundsyn.
Nu vilar Ebon i tidlösheten med Tores hand i sin.
Syskonen
* * *
De tre sista åren, sedan jag återvänt till Arvidsjaur, betraktar jag som en nådatid som vi fick tillsammans. Våra samtal om existensiella frågor om livet som en gåva och döden som en gåta, men evighetsperspektivet blev olöst. Hon citerade ofta William Blake: "To see a world i a grain of sand and a heaven in a wild flower, hold infinity in the palm of your hand and eternity in an hour" (Att se världen genom ett sandkorn och himlen i en vild blomma, hålla oändligheten i din handflata och evigheten i en timme).
Jag är tacksam för de livsvärderingar och visdomsord som Ebon gett mig.
Systern Berit