Carl Fredriksson, Stockholm, har avlidit efter en åtta månader lång kamp mot en obotlig hjärntumör. Han blev 40 år. Närmast sörjande är hans fru Kicki och döttrarna Bianca och Boel.
Calle växte upp i Skellefteå tillsammans med pappa Lennart, mamma Marie-Louise, storebror Nils och storasyster Stina. Mycket av hans ungdomstid ägnades åt bordtennis och golf och han var en talang i båda. Tillhörde Norrlandseliten i pingis i de yngre tonåren och var under en tid bland de mest lovande golfjuniorerna i Skellefteå.
Efter gymnasiet blev det universitetsstudier i Umeå – språk och samhällsplanering i u-länder – och senare en flytt till Stockholm där han för sex år sedan träffade Kicki. De blev snabbt väldigt kära och fick två döttrar. Båda barnen föddes för tidigt och var nära att dö, men överlevde mirakulöst.
Calle älskade bergsklättring, fjällvandring, utförsåkning, resor, musik, film och fotboll (han höll på Hammarby och Tottenham). Han var en språkbegåvning, talade spanska, ryska och engelska flytande och bodde en tid i Chile, Ryssland och England. Sina språkkunskaper hade han stor nytta av i företaget Lööve Global, som importerar plywood från Asien och Sydamerika och säljer det till kunder i Norden och Baltikum. Calle startade företaget tillsammans med pappa Lennart – de gjorde många affärsresor ihop till Kina, Vietnam och Brasilien – och tog sedan över det framgångsrikt.
Calle var lugn, tålmodig och intelligent, en vänlig själ med mycket humor. Hans avslappnade och chosefria sätt gav honom många fina vänner. För oss nära och kära var det rörande att se alla kompisar som kom och höll honom sällskap på Ersta hospice under hans svåra sjukdomstid.
Att Calle ryckts ifrån oss alldeles, alldeles för tidigt känns ofattbart grymt och orättvist. Han var verkligen den finaste make, pappa, son, lillebror, farbror, morbror och vän man kan tänka sig. Saknaden är enorm och sorgen bottenlös, vi försöker trösta oss med alla ljusa minnen.
Nils Fredriksson