Vår kära pappa Bertil Andersson har efter tids sjukdom avlidit i sitt hem på Sunnäng. Han blev 84 år.
Pappa Bertil föddes i Tjärn, Skellefteå, som yngsta barnet till Karolina och Johan Andersson.
Första åren i skolan gick han i Tjärn och därefter Sörböle. Sedan gick han fortsättningsskola i slöjd.
Efter något år hemma på jordbruket började han att arbeta i Skellefteå hamn som lagerarbetare.
Redan i unga år träffade han sin blivande fru, vår mamma Lissie, från Renström. Pappa Bertil sökte därför arbete vid Bolidens gruv AB som smörjare på linbanan.
Mamma och pappa vigdes i Skellefteå landsförsamlings kyrka och vi tre barn föddes inom loppet av fem år.
Pappa började så småningom arbeta vid kraftverksbygget i Vargforsen och senare under livet har han jobbat vid alla kraftverksbyggen i Skellefteälven. Han har också arbetat vid åtskilliga husbyggen och avslutade sin karriär som byggnadsarbetare med att bygga Scandic hotell och Källan.
Redan tidigt i sitt yrkesliv började han att engagera sig i arbetsmiljöarbetet och säkerhetsfrågorna inom byggsektorn. Han var också facklig förtroendeman för byggnads avdelning 35. Han var en omtyckt arbetskamrat.
På 70-talet förvärvade mamma och pappa mammas hemgård och hemman. Han trivdes som hemmansägare och intresset för skog och mark var stort.
Pappa hade också ett starkt engagemang för bönhuset i byn och för insamlingsarbete till nödlidande i olika delar av världen som missionsföreningen bedrev. Han var föreningens kassör under 40 år. Han var också mån om en kristen värdegrund i samhället.
Pappas fritidsintressen var grönsaksodling och trädgårdsarbete. Han var medlem i Norsjöbygdens trädgårdssällskap. Mamma och pappa deltog i sällskapets trädgårdsresor. Jordmånen i Renström var förmånlig för rotsaksodling och grönsakerna som han odlade höll god kvalitet. Ett annat intresse var alla typer av bärplockning.
Pappa tyckte om att läsa tidningar och böcker och uppskattade att lyssna till andliga sånger.
Han hade en stor social förmåga och var en god sällskapsmänniska. Vi är många som genom åren har uppskattat hans humor och berättarkonst.
Pappa var också mycket mån om sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
Under sina sista år kom pappa att bo på Sunnanängs äldreboende där han trivdes bra och fick en mycket god omvårdnad.
Sorgen och saknaden är stor, men pappas ljusa minne lever.
Familjen