Berit Engström, Skellefteå, har avlidit i en ålder av 89 år. Närmast anhöriga är maken Ernst, dottern Inger och sonen Lars med familjer.
Mamma föddes som det femte av sju barn i det framväxande industrisamhället Skelleftehamn. Den barnrika familjen bodde i ett litet hus med två rum och kök. Trots ett gott läshuvud och en intuitiv känsla för siffror och matematik, slutade skolgången efter sex års folkskola. Chanserna till en längre utbildning var få för en dotter till en industriarbetare på 1930-talet. Mammas introduktion till arbetslivet började med ett jobb som så kallad springflicka vid en affär i Skelleftehamn och därefter på Bolidens kontor.
På ett bröllop i slutet av 1940-talet träffade Berit den stora kärleken Ernst. De gifte sig 1953 och mamma flyttade till Skellefteå där hennes känsla för siffror blev uppskattad när hon började arbeta för Byggnadsarbetarna. Mamma fortsatte att arbeta fram till början av 1960-talet när de två barnen föddes med några års mellanrum. Familjen och barnen blev sedan det viktigaste i hennes liv.
Mamma var kunskapstörstig och väl medveten om värdet av studier och de chanser som hon själv inte hade fått. Något som präglade oss barn. Det gällde att kunna läxorna som man fick med sig hem. Efter mer än tio år som hemmafru fick mamma själv en chans att studera under ett år på Medlefors folkhögskola. Vi minns att hon rördes av Harry Martinsons böcker om sitt eget liv, Nils Ferlins dikter och så förstås matematiken. Mammas intuitiva känsla för siffror visade sig genom att hon alltid kunde finna det rätta svaret på matematiska problem, även om hon ibland inte kunde förklara varför just det svaret var rätt. Efter studierna återvände sedan mamma till arbetslivet och arbetade på Tipstjänst fram till pensioneringen.
Mamma var samhällsintresserad och gillade att lyssna på nyheterna och följa samhällsdebatten. Radion var alltid på och teven skulle vara i gång så fort det var debatt. Telefonsamtalen hem handlade först om de senaste nyheterna i familjen och därefter den aktuella politiska och ekonomiska situationen i Sverige. Mamma var också mån om att motionera och hålla sig i god form.
På äldre dagar blev barnbarnen Matilda och Jonas ett ljus i livet.
Demensen kom smygande under de sista tio åren och mamma förlorade gradvis många av sina intressen, men hon fortsatte att förhöra sig om barnbarnen och deras liv ända fram till slutet. De sista fem åren bodde mamma på äldreboendet Ömheten där hon fick en god och trygg omvårdnad och pappa besökte sitt livs stora kärlek varannan dag.
Berit levde ett liv i strävsamhet och vi barn har fått skörda mycket av det som hon sått tillsammans med pappa.
Barnen Lars och Inger