Fredagen den 7 juli somnade vår älskade Barbro Marklund in. Hon blev 83 år gammal och sörjs närmast av barnen Erland och Inger med familjer.
Barbro föddes i Tjärn, dotter till Arvid och Elisabeth Ljuslinder, som yngst i en syskonskara på sex.
I tonåren träffade hon sin livskamrat, Sten Marklund. De gifte sig 1954 och flyttade in i ett nybyggt hus i Tjärn, Barbro kom att bo där i mer än 60 år.
I unga år ansvarade Barbro för posten i Tjärn tills barnen kom till världen 1955 respektive 1960. När barnen var i tonåren gick hon tillbaka till arbetslivet, då som hemsamarit, något hon fortsatte med fram till pensioneringen.
Två stora intressen som följde Barbro genom livet var bakning och handarbete. Hon engagerade sig också under väldigt lång tid i byns rika föreningsliv genom att delta i missionsföreningen, blåbandsföreningen samt vid symöten.
För Barbro och Sten var hemmet den naturliga samlingspunkten, ofta satt där redan någon vän eller släkting i köket när man kom på besök. När de reste tillsammans var släktstugan i Arjeplog den vanligaste destinationen, men de åkte också på en längre utlandsresa, till Paris 1986.
På 1980-talet blev Barbro mormor respektive farmor till fyra barnbarn. Samtliga barnbarn växte upp i Tjärn vilket gav en ömsesidig glädje och tid till ett stort utbyte mellan barnbarn och mor- respektive farföräldrar. Alla minns vi de fantastiska storkok Barbro lagade, samtidigt som vi övriga försökte möblera om och skapa sittplatser till tio släktingar eller fler i köket.
2005 blev Barbro änka, men hon bodde kvar i huset i ytterligare tio år och promenerade ofta runt byn när vädret tillät. De sista två åren tillbringade Barbro på Klockarhöjdens äldreboende.
Barbro hade alltid ett stort leende på läpparna och alltid nära till skratt. När släkt och vänner i hennes omgivning mådde bra mådde också hon själv bra.
Vi sörjer vår mamma, mormor, farmor, svärmor, syster och vän, men samtidigt känns det bra att Barbro och Sten nu återförenats och är tillsammans igen. Skratten och minnena består, även om Barbro nu gått till sista vilan, alltid saknad men aldrig glömd.
Familjen