På morgonen, söndagen den 31 juli, somnade hon in, våran lilla mamma, mormor, farmor och syster, i sviterna efter en demenssjukdom och en andra stroke. Att bli ett kolli var hennes mardröm. Hon ville dansa och ha roligt.
Nu får hon dansa i sin egen värld. Dansen var nämligen hennes stora intresse från det hon i tidig ålder smet iväg till Tuböle på dans tills hon, på grund av knäproblem, inte kunde dansa längre.
Som näst äldst av tio barn fick hon tidigt hjälpa till med det mesta i hemmet.
År 1949 gifte hon sig med pappa och 1950 kom jag och 1953 kom min lillebror Peder.
Vi flyttade till Skelleftehamn och där jobbade mamma i flera år inom hemtjänsten.
Pappa och mamma gick skilda vägar 1982 och året efter, vid 57 års ålder, så tog hon körkort. Strongt gjort! Hon hade flera år av många fina danskvällar och genom sitt trevliga och roliga sätt fick hon många män och kvinnor att skratta. Hon hade ett stort nätverk av vänner som uppskattade hennes gästfrihet. Och många danskavaljerer som uppvaktade henne.
Dessutom hade hon fyra barnbarn och fem barnbarnsbarn som blev en stor lycka för henne.
Sista tiden fick mamma underbar skötsel på Buregårdens avdelning Smultronet. Hon kände sig trygg där!
Familjen gm Annica