Astrid Törner, före detta Åberg, bosatt i Sundbyberg, född i Nyholm utanför Boliden, har avlidit på sitt 92 år och efterlämnar döttrar med familjer.
En kär mamma, svärmor, mormor, gammelmormor, syster och vän har lämnat oss. Astrid hade en alldeles enastående livskraft, en obändig livsvilja.
Hon var en kämpande människa som fick tampas med sjukdom både som barn och vuxen.
Hon var målinriktad och visste tidigt att hon skulle bli lärare. Hon blev klar småskollärare 1947 och arbetade i Jörn och sedan i Mora. Därefter flyttade hon till Nyköping där Elisabeth föddes.
Hon var ensamstående förälder i en tid då det inte alltid sågs med blida ögon.
Hon träffade Erik, flyttade till Sundbyberg där Birgitta föddes. Hon var hela tiden yrkesverksam.
Astrid var en lyssnande person med en förmåga att se varje människas särart. Därför växte intresset för elever som kom i svårigheter av skilda slag och hon utbildade sig till speciallärare.
Hon fick tjänst på Eugeniahemmet som på 60-talet var en institution för barn med rörelsehinder. Hon berördes starkt av de missförhållanden som rådde och fick även möjlighet att tala för barnens räkning i riksdagen.
Astrid besökte Frostig center i Los Angeles, där ett test hade utarbetats som gäller visuell perceptionsstörning, det vill säga hur synintryck kan uppfattas, något som visat sig ha stor betydelse för läs- och skrivinlärning. Astrid fick med sig testet hem och lät översätta det till svenska. Hon utarbetade material och föreläste ofta, samtidigt som hon arbetade med barnen på Skanskvarnsskolan som då blivit hennes arbetsplats. Hennes övertygelse var att alla barn kan lära sig läsa bara de får rätt förutsättningar. Skolan måste anpassa sig efter barnen, skolan ska finnas för barnens skull!
Förutom sitt arbete hade Astrid många intressen, såsom musik och teater. Hon var också mycket sportintresserad och särskilt hockey. Hon visste allt om Skellefteå AIK!
Hon var mycket allmänbildad, hängde med i debatten, var orädd, öppen och nytänkande. Hon hade ett suveränt minne. Människointresset fanns alltid starkt.
Hon var mycket engagerad i sina barnbarn, stolt över sina barnbarnsbarn, hade nästan daglig kontakt med sina syskon, var mån om kollegor och väninnor och knöt även nya kontakter i hög ålder. Hon lämnade avtryck! En alldeles enastående person som vi nu minns med glädje och tacksamhet.
Elisabeth Lundström och Gittan Törner med familjer