Min älskade mamma Astrid somnade stilla in i min famn lördagen den 2 juli på Skellefteå lasarett. Hon blev 86 år gammal.
Mamma föddes i en liten grå stuga i Grimsmark som enda barnet till Ruth Norström.
Som 24-åring träffade mamma sitt livs stora kärlek, Nils Pettersson, som tog sig an den kärleksfulla rollen som styvpappa till mig. Jag förblev enda barnet.
Året efter min födelse köpte mamma och pappa ett litet jordbruk i Renfors.
På tidigt 60-tal började mamma arbeta som kokerska på Spisbaren i Skellefteå. Det brinnande intresset för mat och bak har följt med henne hela livet.
Därefter arbetade hon bland annat på Korv och glass på busstationen.
Mamma älskade alla möten med olika människor, vilket passade henne utmärkt i sitt engagemang i Frälsningsarmen under många år.
1965 bar flyttlasset iväg till en liten villa i Ursviken som blev deras gemensamma hem de följande 30 åren.
På grund av pappas sviktande hälsa flyttade de slutligen till en lägenhet på Hemmansgatan där de stormtrivdes.
Efter ett idogt och innerligt arbete med flyktingar från Colombia blev hon år 2002 belönad med Trettiondenovemberpriset.
Under tio års tid tog mamma hand om min svårt sjuka pappa i hemmet för att ge honom allt den sista tiden. Våren 2011 gick pappa bort. Mamma upplevde det väldigt tomt och ensamt efter hans bortgång.
Hösten samma år blev hon erbjuden att få sköta om onsdagskaféet i kvarterslokalen. Mamma hade fått en ny livsuppgift. Med brinnande intresse och iver bakade hon "så det stod härliga till" och bjöd varje vecka på olika underbara bakverk. Folks glädje och uppskattning blev hennes lön. Tidningen Norran har också uppmärksammat denna minst sagt fantastiska kvinna med ett stort reportage om hennes bakning.
Ett annat stort intresse var hockeykvällarna i kvarterslokalen tillsammans med andra i området. Även här överraskade hon med goda bakverk då och då.
Katten Molle var också väldigt värdefull för henne.
Trots många motgångar och svåra sjukdomar i livet har hon alltid varit en positiv och oerhört kärleksfull person, alltid med ett leende nära till hands. Vi var alla i familjen alltid välkomna hem till mamma. Det bjöds alltid på fantastiska middagar och efterrätter.
Mamma sa ofta att vi skulle glädjas åt att hon levt istället för att sörja när hon inte längre fanns och jag vet att hon verkligen menade det!
Himlen har fått den finaste av änglar.
Sov gott min älskade mamma.
Elisabeth