I gryningen den 6 oktober 2015 somnade min maka och vår mamma Asta in efter en tids sjukdom. Hon blev 68 år.
Asta växte upp i byn Åmliden som näst äldst av fem – alla döttrar till Eugenia och Valdemar Eriksson.
Efter skolan började hon sitt yrkesverksamma liv. Asta arbetade som kontorist och var erkänt duktig på att sköta ekonomin och hålla koll på alla papper. Norsjö Betong och Extena var två av de arbetsplatser hon haft.
Som en av de första började hon använda datorn för sina uppdrag och har alltsedan varit nyfiken på fördelarna med ny teknik. Hon var modig användare av både Instagram, Facebook och Swish.
I mitten på 60-talet träffade hon sin livskamrat, Kurt, och tillsammans fick de två döttrar. Den första föddes 1970 under deras tid i Skellefteå, och den andra 1974, samma år som de färdigställde huset på Tallvägen i Norsjö.
Under 90-talet förverkligade de sin dröm om att ha en sommarstuga vid Norsjön. Där har barnbarnen spenderat många timmar med “morfars”. Badning, stenkastning, skoterkörning, skotermekning, pimpling, hammockgungning och grillning var en del av aktiviteterna som roat under åren.
Under senare år växte önskan om att bo i Umeå, där närheten till sina tre yngre systrar lockade. Hösten 2014 gick flyttlasset och trots att tiden i Umeå blev kort så hann hon uppskatta närheten till systrarna och stadslivet.
Saknaden och tomheten är stor, men vi har många fina minnen som lyser upp höstmörkret.
Kurt, Sofi och Lotta