Arne Lundqvist, Holmön, skulle ha fyllt 80 år den 18 oktober, men nu blev det inte så utan pappa avled efter en längre tids sjukdom den 18 september. Hans sista vila är nu på Sävenäs kyrkogård, Skelleftehamn, där hans föräldrar, Hilding och Astrid, samt några syskon och delar av övrig släkt också vilar.
Arne föddes i Skelleftehamn, några veckor efter andra världskrigets utbrott, som det sjätte syskonet av sju, i en tid präglad av oro men också av stor sammanhållning inom familjen. Arne var mycket fäst vid sin mamma Astrid som skötte hemmet och tog hand om barnen och senare även de barnbarn som bara var några år yngre än Arne. Han tyckte mycket om sina syskon; Margit var hans ängel, Henry och Henrys barn (mina kusiner) stod honom nära, Stig och Åke var de lite äldre bröderna att se upp till. Närmast stod Arne kanske sin äldre bror Olle (inte bara för att de delade syskonbädd i kökssoffan) och sin yngre bror Jan. Min farfar Hilding var på många sätt en förebild för Arne och senare i livet åkte vi varje helg och hälsade på honom i Skelleftehamn.
Under uppväxten var Arne ett oroligt barn som hade svårt att sitta still i skolan och ”det hände mycket runt honom”. Ute på dans träffade han sin blivande fru, Sonja. Som omyndig fick Arne skriva "till kungs” för att få gifta sig och 1960 föddes jag, Ulf, det enda barnet. Arne jobbade då som svetsare, men bestämde sig efter han blivit pappa för att studera till ingenjör på kvällstid. Arne drog ett tungt lass med litet barn, hemmet, jobbet och studier.
Arne såg tillbaka på de tidigaste åren på Bröderna Lundbergs med glädje och han behöll arbetskamrater som vänner livet ut. De låg i framkant på tekniken med till exempel ILON-hjul och midjestyrda traktorer. Arne var facklig förhandlare och kanske var han för framgångsrik, för vd och ägare fick upp ögonen för honom och erbjöd honom olika befattningar där Arne så småningom blev verkstadschef och sedan personalchef. Som del av företagets ledning var nu Arne motpart till de fackliga förhandlarna. Han har lärt mig mycket om förhandling som jag använt mig av i mitt yrkesliv, bland annat att alltid gå in i en förhandling med kunskapsövertag (till exempel inom ekonomi, teknik, juridik, statistik eller till och med känslomässigt), men även med en taktik som Arne kallade för ”Påstå och Kräv”.
Arne vidareutbildade sig under den här tiden på högskolenivå i ekonomi, examen som skyddsingenjör och högre personaladministrativ utbildning.
När Lundberg Hymas tvingades dra ned på verksamheten så var det många tunga beslut som skulle fattas och genomföras, bland annat uppsägningar och nedläggningar. Åren som verkstadschef och personalchef var oerhört jobbiga och tärde på honom på många sätt.
Arne värvades till Trygghetsrådet (TRR) för att ta hand om uppsagda tjänstemän och 1996 blev han chef för region Nord (det vill säga Gävle och norrut). Arne var oerhört uppskattad av sina medarbetare, andra regionchefer och vd samt huvudmännen för TRR, Svenskt Näringsliv och PTK. Arne gjorde sig känd som en bra chef som var tydlig i sin kommunikation och värnade om medarbetarna. Han såg ofta möjligheter med glimten i ögat. Region Nord var framgångsrika i sitt arbete och tog fram många nya koncept, processer och material. En idé som Region Nord tyvärr inte fick vidareutveckla i TRR:s regi var det på den tiden okända begreppet bemanningsföretag (idag en miljardindustri). Arne var känd inom TRR som en person med pondus och integritet. 1999 valde han att gå i avtalspension.
Arne fortsatte sedan som egenföretagare, konsult och föreläsare, främst inom ledarskap samt anställnings- och personalfrågor. Att hålla tal och föreläsningar blev en kär passion.
På sin fritid så motionerade han mycket, till exempel Svensk Klassiker, tolv Vasalopp, Maraton (bland annat New York). Sommarbostaden på Holmön var också ett stort fritidsintresse och där barnbarnet Marcus ibland hjälpte till med byggnationer eller att se till att vedförrådet ständigt var fyllt.
Arne skilde sig 1997 efter 27 års äktenskap och på den personliga sidan så blev livet kanske inte riktigt på det sätt han tänkt sig. Han var efter det förlovad två gånger och varvade kortare och längre samboförhållanden med tider där han levde ensam.
Många har hört av sig till mig och berättat om hur generös, omtänksam och gästfri Arne var. Han hade starka åsikter i arbetslivet och i det privata, men han hade också en känslosam sida som kanske inte alla fick se. Han grät hela natten när jag flyttat hemifrån för att studera och han var otroligt fäst vid sina föräldrar och syskon och tog det hårt när de började falla ifrån.
Tyvärr präglades de sista dryga tio åren av sjukdom och kanske var det sjukdomarna, åldern eller andra faktorer som förändrade hans personlighet de sista åren, men jag föredrar att komma ihåg personen jag växte upp med och de första 50 åren av mitt liv istället för de sista tio.
Ulf Lundqvist