Vår pappa, Arne Holmström, Skelleftehamn, somnade stilla in den 25 september i en ålder av 74 år. Närmast anhöriga är två barn med familjer samt en syster med make.
Pappa växte upp i Skelleftehamn med sina föräldrar Uno och Regina och sin storasyster Barbro.
Han träffade vår mamma, Saga, redan i unga år. De flyttade till Sala 1966. Då gick pappa på fackskola i Västerås fram till 1968 där han utbildade sig till elektriker. De bodde även ett tag i Ljusdal innan de flyttade tillbaka till Skellefteå 1969, samma år som Pia föddes. Pär föddes 1972. Pappa jobbade på Rönnskärsverken som elektriker hela sitt yrkesverksamma liv, ända fram till pensioneringen.
Pappa fotograferade mycket. Han var mycket noga med att hålla ordning på sina fotografier och han lämnar bland annat efter sig ett helt skåp med diabilder för oss att förvalta. Somrarna tillbringades i stugan på Gråsidan. Där trivdes pappa, även om rastlösheten ibland visade sig. Då tog han båten in till Skelleftehamn och när han kom tillbaka ut till ön hade han ofta med sig ett paket glass för oss att dela på.
Pappas stora intresse var att resa. Innan de fick barn reste pappa och mamma både själva och tillsammans med Barbro. Bland annat åkte de Transsibiriska järnvägen och på cykelsemestrar till Nederländerna. Tredje cykelresan 1979 fick vi barn följa med. Det var verkligen ett äventyr.
Efter att pappa och mamma skiljde sig 1983 har pappa levt ensam, förutom en kort period i slutet av 80-talet. Han fortsatte att resa och gjorde bland annat flera kryssningar i Västindien. När Pia jobbade som au pair i Los Angeles kom pappa och Pär över och hälsade på och då fick pappa möjligheten att gå och se en hockeymatch i NHL. Han åkte också över till England och såg en fotbollsmatch med Arsenal.
Men det var i Turkiet pappa hittade sitt paradis. Han besökte hotell Poseidon i Marmaris 52 gånger. Det var dessa resor han levde för. Vi brukade fråga om han inte skulle flytta till Turkiet, men det var inte aktuellt. Han ville kunna se fram mot och längta efter varje ny resa.
De senaste åren har pappa inte orkat resa längre och sedan november förra året har han bott på avdelningen Prästkragen på Hemgården i Lövånger. Där har han haft det mycket bra. Personalen har varit fantastisk och de har fått pappa att skratta och skämta. Med stark vilja och alltid nära till skämt har han under sin korta tid även där satt permanent avtryck. Vi är mycket tacksamma för den omvårdnad pappa fick på Prästkragen.
Nu har pappa gjort sin sista resa.
Älskad och saknad.
Pia och Pär