Kampen är över. Söndagen den 19 juni somnade Anders in i min famn, efter att i mer än ett års tid ha kämpat mot cancer.
Anders föddes 1951 som yngsta barn till Elsie och Karl Wikström.
Han växte upp i Musseronen, stans då största hyreshus. Med fyra äldre syskon och massor av lekkamrater var hans barndom fylld av lek och glädje. Barnasinnet hade han kvar hela livet och han var den som såg till att vi alltid hade något att tävla om.
Efter avslutad skolgång på Norrhammarskolan och Balderskolan blev det lumpen i Boden. Där provade han för första gången på att spela bridge. När han sedan flyttade till Umeå för universitetsstudier blev det allvar med bridgen. "Vann i Vännes" var rubriken i Norran när han och Håkan Jansson hade vunnit sin första tävling. Sedan har han haft stora framgångar med bland andra mångårige partnern Ola Ekman, med mig och på senare år även med sönerna.
När vi fått första barnet, Johan, flyttade vi till Bergsbyn. Där föddes sedan Olle. Det var en fantastisk tid med goda grannar och bra område för barn att växa upp i. Somrarna tillbringade vi i stugan i Boviken där han trivdes som fisken i vattnet.
Till hans stora glädje utökades familjen förra sommaren då Johan och Mhay fick lilla Alexandra, Anders egen "Sunshine girl".
Anders sysslade med sport i många olika former. Slalom, golf, curling, löpning, bordtennis och badminton är några av de sporter han har utövat. Många av dem har han delat med pojkarna. "Jag och pojkarna" brukade han säga.
Sedan 1976 har Anders arbetat i sin pappas firma, Skellefteå Verkstadsindustri. Han var en uppskattad och omtyckt chef som månade om sin personal. Han var stolt över att de tillsammans höll hög kvalitet på jobben.
Vi har förlorat en glädjespridare. Navet i vår familj är borta. "Vi som hade det så bra", sa han på slutet. Jo, vi hade det så bra. Nu har vi minnena kvar. Och kärleken lever kvar.
Vi känner tacksamhet till goda, trofasta vänner, släktingar, samt alla inom sjukvården, speciellt AHS Viool, som har stöttat oss.
Anki