Journalisten, seglaren och konstnären Anders Rönnbäck har avlidit. Han blev 83 år.
När han föddes i Vitå utanför Luleå såg världen annorlunda ut. Hans far var folkskollärare och han växte upp vid skolan i lärarbostaden. Mycket trafik fanns det inte, men hans far hade ändå en gammal citroen berliner 11.
Anders flyttade hemifrån tidigt och började arbeta vid ett sågverk redan när han var 15 år. Han arbetade också vid Järnverket i Luleå. Så småningom gick han igenom Framnäs folkhögskola och vidare till Fojo, fortbildning för journalister i Århus. Drivkraften att skriva fanns tidigt och han sökte sig till journalistiken. Den första anställningen var på Norra Skåne. Sedan kom han att arbeta på tidningar i hela Sverige. Han arbetade på tidningen Arbetet i Hässleholm och Norrbottenskuriren där han bland annat var lokalredaktör i Kiruna. På Piteåtidningen arbetade han som nattredaktör och var där ansvarig för omläggning av tidningen. Detta uppmärksammades och tidningen tog pris i tävlingen om förstasidan, något som Anders i hög grad var ansvarig för. På Norra Västerbotten arbetade han som redigerare och nattredaktör. Han gjorde också egna reportage, framförallt om sjö och hav. Många gånger berättade han om fyren på Pite Rönnskär som skulle säljas och rivas, men han skrev om det så att fyren blev kvar. Den står där fortfarande. Han hade en bred allmänbildning och skrev uppmärksammade reportage på flera områden. I arbetet på Norrländska Socialdemokraten, NSD, kom han att under fler år ansvara för bilagorna. Båtbilagor gjorde han många gånger. Han skrev också artiklar i flera båttidningar på riksplanet. Under en period arbetade han också som informatör i Luleå kommun och hade då ansvar för bland annat personaltidningen.
Under hela sitt liv höll han den journalistiska integriteten högt och vägrade att på något sätt ge avkall på den. Hans känsla för språk och språkets valörer var omvittnad. Han var mycket bra på att fånga människor och skrev många bra porträtt. Hans förmåga att få människor att berätta gjorde att reportagen blev innehållsrika och samtidigt välskrivna.
Segling och hav var hans stora intresse. Han vann kappseglingar och seglingen fanns hela tiden i hans liv. Hans stora kärlek till havet kom fram när han tillsammans med Britt-Marie gjorde boken om Norrbottens skärgård - Ett blänk i evigheten - öar i norr. Boken gavs ut på eget förlag och var snart slutsåld. Den fick mycket uppskattning och fortfarande finns många som pratar om den.
Vi hann tillsammans segla längs med hela svenska kusten, från Töre i nordligaste Bottenviken till Nordkoster och norska gränsen på västkusten. Vi har gått längs med den finska kusten och seglat i den Åländska skärgården. Göta kanal gick vi fem gånger, trots att vi efter första gången sa att nu har vi gjort det här. När Anders fyllde 70 år seglade vi upp till Luleå och möttes av familj och vänner på kajen. Också NSD var där och skrev en lång artikel om sina förre medarbetare.
När kroppen sa ifrån att han inte kunde segla mer fortsatte han med att måla akvarell. Han målade sjömotiv och fyrar. Men bara fyrar som vi hade passerat under vårt långa seglingsliv. Han har haft flera uppskattade utställningar i Nyköping, Oxelösund och Trosa. Med husbil besökte vi många hamnar.
Vi är många som saknar Anders. Syskon, barn, barnbarn och barnbarnsbarn fanns ständigt i hans sinne ända till slutet.
Anders skrev så här, men orden kan lika gärna vara riktade till honom:
"Jag vet att du älskar havet. Jag har länge förstått hur du känner. Jag vet, min vän, att dina känslor är oövervinnerlig åtrå, hatkärlekens djupaste besatthet. Jag vet att du pendlar mellan oändliga störtvågor av respekt och spegelblank tillit…
Jag tror att du skulle byta år av den grå vardagen mot det korta ögonblick då du får känna dig som ett med havet."
Britt-Marie Rönnbäck