På dagen två år och fem månader efter att Anders diagnostiserades med en elakartad hjärntumör, somnade han lugnt och stilla in på Malå sjukstuga. Han blev 75 år.
Länge kämpade han med en osannolik envishet och gick dagliga promenader, trots att benen egentligen inte bar honom. När läkarna i början på oktober gav beskedet om att det inte gick att göra mer, tog dock sjukdomen riktig fart. Den 14 november var kampen över, och han fick den vila han så väl förtjänade.
Anders jobbade till att börja med som traktorreparatör på Lantmanna i Skellefteå. I början av 70-talet tog han över hemmanet i Näsberg och livnärde sig sedan som bonde och skogsarbetare i många år. Vid sidan om detta jobbade han deltid åt Skellefteå Kraft, en syssla som så småningom ökade i omfång.
Anders hade en lite kärv framtoning, men under ytan rymdes en varm och omtänksam make, pappa, morfar/farfar, bror och vän som var beredd att ställa upp i alla väder. Behövde någon hjälp med tapetsering, att laga en skoter, fixa en krånglande vattenpump eller skjuts till lasarettet, så var han snabbt där.
Han var en händig man som orädd gav sig in i nya projekt och klurade sig till hur de skulle lösas på bästa sätt. Han hade åsikter om det mesta och diskuterade gärna politik och samhällsfrågor, och han löste med lätthet riktigt kluriga korsord.
Att drabbas av en sjukdom som tog ifrån honom den ena efter den andra av ovanstående förmågor var en stor sorg för Anders. Därför kom döden till slut som en befrielse.
Vi saknar honom mer än vi kan säga, men hans värmande omtanke lever för alltid kvar i våra minnen.
Kicki och barnen