Fredag den 27 november förlorade vi vår älskade make, pappa, bror, svåger, vän och släkting Anders (Jan-Anders) Bergmark. Han avled i hemmet efter en tids sjukdom och lämnade oss alldeles för tidigt och i stor saknad.
Anders växte upp på Idrottsvägen på Mobacken i Skellefteå med familj bestående av pappa Rune, mamma Birgit och storasyster Lena. I samma hus bodde också bästa kompisen och låtsastvillingen, Patrik "Putte", med vilken Anders delade allt de första åren av sitt liv.
I samband med Anders skolstart flyttade familjen till Menuettvägen i Sjungande dalen och Anders började på Sjungande dalens skola där han gick i årskurs 1-6. Han fortsatte sedan på Brännans högstadieskola.
Familjen utökades med hunden Greif som blev en ständig glad kompis.
Under den här tiden ägnade sig Anders åt bland annat fotboll och tennis på fritidsnivå. Här väcktes också hans intresse för trevliga fordon genom först en egen moped, som snabbt byttes ut mot en motorcykel.
Anders gick gymnasiet på Balderskolans drift- och underhållslinje. Där väcktes hans yrkesmässiga intresse och yrkesvalet blev självklart; Anders skulle läsa till drifttekniker med inriktning kraft och värme. Han packade en släpvagn full med grejer och med mamma Birgits välvilliga hjälp ordnades en flytt till studentboende i Härnösand. Han trivdes bra med studierna, men efter examen lockade hemstaden igen och Anders flyttade till sin första egna lägenhet på Fältjägarvägen i Skellefteå. En av hans första investeringar i inredning var ett fullstort flipperspel, vilket fyllde ett helt rum.
Efter avslutade studier började Anders arbeta på Rönnskärsverken i Skelleftehamn. Under den här tiden träffade han sin stora kärlek Helena och de flyttade till en gemensam lägenhet på Läkarvägen. Här föddes äldsta sonen Marcus 1995.
Ett år senare, 1996, hittade familjen ett hus de ville bo i på Granvägen – ett stenkast från den tidigare lägenheten och Marcus dagis. Här föddes andra sonen Pontus 1997.
Anders och Helena gifte sig 1999 i Sjungande dalens kyrka med de båda barnen som viktiga delar i högtidligheten.
Anders var en väldigt målmedveten person när han bestämt sig för något. År 2006 började han arbeta på Skellefteå Kraft, den arbetsplats han redan under studietiden sa att han ville arbeta på i framtiden.
I huset på Granvägen trivdes familjen i många år, men när de första lägenheterna på Aldergatan vid Skellefteälven började byggas väcktes ett stort intresse hos Anders och han kände att där ville han bo med familjen. År 2010 gick flyttlasset till den efterlängtade lägenheten med den fantastiska utsikten.
Anders var en varm person som valde att se livet på ett positivt sätt. Han klagade aldrig vad än livet erbjöd honom. Han hittade humorn och det fina i vardagen och var en fena på att förklara hur saker fungerade så att det blev intressant. Ingen kunde som han få en ficklampas sken att framstå som något spännande.
Det viktigaste för Anders var alltid familjen. Hans oerhörda stolthet och glädje över sönerna Marcus och Pontus var obegränsad, likaså känslorna för hans älskade maka Helena.
Men han var också en trofast vän som höll fast vid sina vänner från barndomen och ungdomsåren, även om nya tillkom över tid.
Anders var en person som sa vad han tänkte och uttryckte sig väldigt rakt, men gjorde det på ett sätt som människor kunde ta och som ofta involverade humor.
Han visade både sin omtänksamma, sin raka och sin humoristiska sida i sin nära relation och sitt bemötande av sina åldrande föräldrar Rune och Birgit under deras sista år.
Anders var intresserad av sport, vilket växte med sonen Pontus ishockeyspelande. Han var också ända sedan ungdomen intresserad av spännande fordon.
Anders andningshål i livet var sommarstugan i Hemvattnet, Gummark. Där tillbringade han mycket tid med mamma Birgit, pappa Rune och systern Lena under sin uppväxt, men framförallt blommade intresset när han som vuxen tog över stugan tillsammans med sin familj. Anders hade en vision om att göra stugan till sin drömstuga och hans inglasade veranda och nya trädäck mot vattnet gjorde stället till en härlig oas för familjen, men även för släkt och vänner som fick möjlighet att njuta av gästfriheten.
Anders lämnar ett stort tomrum efter sig och ett minne efter en varm och omtänksam person som ville andra väl och där humorn aldrig var långt borta.
Lena Bergmark, syster