Den 1 februari somnade min pappa in, till min ofattbara sorg.
Han växte upp på Tuvan tillsammans med föräldrarna Mary och Emil och systern Inger. I mitten på 60-talet flyttade familjen till Älvsbacka.
I början av sitt arbetsamma liv fick han ta lärdom av sin pappa Emil som var hantverkare. Pappa talade varmt om hur Emils kunskaper förmedlades till honom som ung och han hjälpte bland annat pappa med flera båtbyggen. Under större delen av sitt arbetsliv arbetade pappa på Rönnskär och tog möjligheten att tidigarelägga sin pension ett par år, kanske på grund av sina hjärtbesvär.
Vintertid var länge skidåkning ett stort intresse. Sommartid gällde den älskade sommarstugan på Gråsidan. Där har den utökade familjen haft sin träffpunkt alla somrar sedan farmor och farfar köpte stugan på 40-talet. Samvaron på ön med släktingar, gamla och nya grannar låg pappa varmt om hjärtat, liksom havet och tillhörande båtliv i alla former. Att pappa sällan tackade nej till ett gofika är ingen hemlighet, men han var även noga med motionen. En cykeltur längs älven eller en tidig morgonpromenad i skogen var viktigt för honom i hans välmående.
Pappa fick uppleva livet som morfar under två års tid, något som berikade hans liv extra mycket då barnbarnet Celina delade sin morfars intresse för att måla. Vi fick dessutom, tillsammans med Celina och faster Inger, uppleva Lofotens vackra landskap och färger förra våren. En plats han talade varmt om och ville visa för mig. Ett minne för livet.
Det är ett stort tomrum som pappa lämnar efter sig. Min familj hade hoppats på att få många fler år med honom.
Eva