Åke har stilla somnat in i kretsen av sina närmaste. Han föddes i Bissjön som femte barnet av åtta och hans föräldrar var Gideon och Adele Johansson.
I Kåge träffade han Kers-tin som han gifte sig med 1953. De köpte ett litet hemman i Djupbäcken, Ersmark. Där hade de några djur som han tillsammans med Kerstin skötte om på fritiden. I hemmet fostrades sex barn.
Hans yrke, med vilket han försörjde familjen, blev snickare. Åke var en mångbegåvad person med många strängar på sin lyra. Han bemästrade konsten att ur ett trästycke snida ett djur eller en människas karakteristiska drag, renovera en klocka, bygga en nyckelharpa, bygga och renovera hus eller traktorer, ja listan kan bli lång. Det han inte kunde lärde han sig.
Musiken betydde mycket för honom. Ofta tog han fram dragspelet eller något annat instrument och spelade en ”stump”. Många är de stunder när familjen samlats till sång och musik. Kom människor på besök som kunde spela så blev det ännu mer musik.
Åke var naturmänniskan som älskade att vandra i sin skog eller ta metspöet och gå ner till älven eller åka till någon sjö för att meta. Han kunde sitta och titta och lyssna på djur och fåglar där storspoven var hans favorit.
Även om Åke inte var den som syntes eller hördes med en gång, fanns han där. Han hörde, såg och förstod sakernas tillstånd. Han bar mycket inom sig. Kanske var träkulan som han snidade fram ur träet och frigjorde inne i pennknivens skaft en bild av hans väg att uttrycka, forma och skapa sitt liv.
De sista åren präglades av hans demenssjukdom och sakta försvann förmågan att snida men musiken satt kvar i händerna. När han hade möjlighet satte han sig vid elorgeln och spelade en ”bit” och vi såg hur han då levde upp.
Saknade efter honom är stor men vi unnar honom den eviga vilan. Han lever vidare i alla fina minnen han lämnat efter sig.
Kerstin och