Ahmed kom till vår familj som ettåring, det visade sig snabbt att han var en glad kille med mycket energi. Många timmar tillbringades ute på gräsmattan lekandes med syskonen. Ahmed hade också en väldigt bra fantasi så att leka själv var aldrig ett problem.
Han gick grundskola i Kusmark, Ersmark och Kåge, därefter barn- och fritidsprogrammet på Balderskolan.
Det som Ahmed tyckte om gjorde han till 100 procent, först var det fotboll som gällde. Då var han ute med sin boll alla vakna timmar för att träna konster och trick. Zlatan var den stora idolen och Ahmed drömde om att en dag bli proffs.
Han gav även hockey ett försök men där nötte han mest bänken i utvisningsbåset så det gav han upp ganska snabbt.
När Ahmed var 15 år blev kampsporten en stor del av hans liv. Han tränade varje dag om han hade möjlighet. Det gjorde att han på kort tid gick från nybörjare till att vinna SM-guld.
Något annat som var en viktig del i Ahmeds liv var mat. Tacofredag var under hela hans uppväxt heligt och veckopengen räckte aldrig till lördagsgodiset han plockat på sig. Grillat var också en stor favorit och eftersom Ahmed var väldigt söt och kunde prata för sig, så lyckades han ofta charma in sig på grannarnas grillmiddagar där han fick en liten smakbit innan han gick hem och åt.
Att leva tillsammans med Ahmed var aldrig tråkigt, det hände alltid mycket, bland positivt, ibland negativt. Ahmed var en allt eller inget person, antingen älskade man honom eller så inte.
Han kunde driva en till vansinne för att i nästa sekund få en att skratta tills tårarna rann. Han var en glädjespridare och lämnar ett stort avtryck hos många.
Många är vi som kommer att minnas hans stora leende, glittrande, omtänksamma ögon och hans underbara skratt. Sista tiden slocknade dock glädjen och sjukdomen tog över.
Han lämnar ett stort tomrum efter sig och våra familjemiddagar kommer aldrig bli sig lika igen.
Familjen