Agnetha (Anne) har efter en lång tids sjukdom avlidit vid 72 års ålder.
Hon föddes i Anttis utanför Pajala och var näst äldst i en syskonskara på sex personer. Efter några år flyttade familjen till Haparanda där de växte upp i ett hus som pappa ”Rulle” byggt. Familjen hade även en trivsam stuga där stora delar av somrarna tillbringades.
Agnetha började tidigt jobba, främst inom handeln.
I tjugoårsålder träffade Agnetha Kent, även han Haparandabo och för övrigt en av hennes klasskompisar i småskolan. Första dottern, Anna-Lena, föddes 1968 och strax efter det gick flyttlasset söderöver, till Östergötland, där andra dottern, Åsa, föddes 1969. Efter några år blev längtan till Norrland för stor och vår familj flyttade till Ersmark, först till lägenhet och 1979 till huset på Yttergatan. Huset var långt ifrån klart när vi flyttade in, men allteftersom tapeter och annat kom på plats skapade vi vårt hem. Under de nästan fyrtio åren som huset har varit vår trygga plats har den bytt skepnad många gånger. Både Kent och Agnetha var händiga personer och har genom åren själva renoverat huset vid flertalet tillfällen. Trädgården var ett av mammas stora intressen och den är fylld av vackra blommor.
Agnetha förknippas med rörelse, hon promenerade och cyklade flera gånger om dagen. Ja, hon satt i princip aldrig still utan ville alltid pyssla med något eller träffa någon. Handarbete har funnits med genom alla år, framför allt stickning. Stickcaféet i Kåge de senaste åren var en av veckans höjdpunkter. Det allra roligaste under pensionärsåren var nog studierna på Solviks folkhögskola.
När vi barn var små var mamma hemma med oss. En lekfull och fartfylld mamma som månade om oss och tog med oss på en massa olika aktiviteter. När Åsa började skolan började även mamma att jobba. Vid flera tillfällen hade hon blivit tillfrågad om att börja jobba på Posten och nu tyckte hon att det var läge att tacka ja. Först satt hon i kassan i Ersmark och därefter i Kåge. Ett stort bakslag för mamma var det när hon blev ”allergisk” mot pengar (nickel) och inte kunde fortsätta som kassörska. Hon fortsatte då som brevbärare, vilket passade henne bra, med hennes energinivå. Senare i karriären blev hon lantbrevbärare och det var det hon trivdes bäst med. Hon blev Posten trogen hela sin yrkeskarriär och trivdes enormt bra med såväl arbetet som kollegorna. Så bra att hon inte ville sluta jobba när det var dags för pension, utan jobbade på ett par år till.
För 19 år sedan blev Agnetha mormor för första gången. Nelia föddes då och i tät följd efter kom Leo, Adde och Joe. Hon älskade verkligen sina barnbarn och de henne. Hon var en fartfylld mormor som spelade fotboll, gick på hockeymatcher, letade pokémons och shoppade på stan eller försökte slå dem i Uno och Memory. De kom alltid i första rummet.
Saknaden efter min fru och vår mamma är så enormt stor, men vi är så tacksamma att hon var just vår mamma och fru.
Kent, Åsa och Anna-Lena