Gertrud Wik (född Löfgren) 95 år, avled den 30 mars på Skellefteå lasarett efter en kortare tids sjukdom.
Gertrud växte upp i en storfamilj där hennes pappa och farbror arrenderade kyrkoherdebostället i Lövånger. Efter dåtidens levnadssätt deltog hon tidigt i gårdens arbete och redan som 12-åring började hon sitta vid vävstolen. Den och hantverk av alla de slag skulle sedan följa henne livet ut.
I 20-årsåldern träffade Gertrud sin stora kärlek, Hjalmar Wik, och 1946 bosatte de sig på Wikgården i Broänge. Samhället och jordbruket var i omvandling och när familjen i mitten på 70-talet slutade med djurhållning slog Gertrud in på en ny yrkesbana. 1963 hade föreningen Lövångers kyrkstads slöjdkammare bildats och 1971 flyttade verksamheten från en kyrkstuga till en affärslokal med Gertrud som föreståndare.
Även om Gertrud sörjde över att inte få läsa vidare efter folkskolan, såg hon senare till att få bilda sig inom vävtekniker och hantverk, bland annat på Sätergläntan i Dalarna. Ständigt nyfiken och ivrig att prova nya saker utvecklade hon både egna och andras färdigheter. Hon höll kurser i olika väv- och sömnadstekniker och hon utvecklade Slöjdkammarens verksamhet till att bli en viktig försäljningskanal, både för ortens, men också slöjdare i hela Norr- och Västerbotten. Hantverkarveckan i Lövångers kyrkstad blev ett återkommande evenemang under många somrar.
Lövångersdräkten var ett annat stort projekt för Gertrud, ett arbete som fått ett stort kulturhistoriskt värde. Mycket tid ägnades åt efterforskning om dräktens ursprung, textilier och färger. Nordiska museets arkiv samt lokala fynd på gamla vindar blev ovärderliga källor till rekonstruktionen av dräkten som sedan kom att sys i många exemplar.
Gertrud kom att med åren bli den som kunde tillfrågas om allt som hänt ”förr i tii’n”. Hon hade ett genuint intresse för människor och deras historia. Hon älskade det enkla livet, men även kulturen och allt som var festligt. Fick Gertrud chansen att uppleva något nytt, tog hon den: Som den goda vänskap hon fick i slöjdaren Sara Walkeapää Olsson från Jokkmokk. Och när det blev dags för vintermarknad åkte Gertrud dit.
Gertrud sörjs närmast av en syster, tre söner och deras familjer. Hon lever också i minnet av den bygd som hon levt i och tjänat under ett långt liv.
Sönerna gm Siv Lindström Wik