Det är torra banor med överhettade däck och det är resor över hela världen, Det är blöta banor och dyra bilar som snurrar runt och känslan av att ingen kan överleva en sådan krasch. Men eftersom det finns magiska bågar som räddar liv så kliver föraren ur som om inget hade hänt.
Formel 1 är en värld som till synes är fylld av motorer och teorier om hur man ska köra för att komma först och vara bäst när det gäller, Det är däckbyten och depåstopp, där allt över två sekunder är ett misslyckande. Det är varv på varv och den ena pressar den andra av banan, medan den tredje passar på att köra om på insidan och i en fart på 320 kilometer i timmen. Det är män och bara män och det kan man ju tycka vad man vill om, men jag ser något annat än det som är uppenbart.
För bakom de reklamprydda hjälmarna finns det människor och även om de är mentalt starka så kommer deras känslor fram när visiret åker upp. Det är människor som jobbat oerhört mycket med sig själva, men som ändå känner sig sämst och som skäms när vattnet tvingar den dyrbara bilen av banan. Skammen kommer av känslan av ett misslyckande, inte för att deras uppdragsgivare tvingas renovera bilen för två miljoner euro inför nästa tävling.
Det är höst i mitt liv och regn jämt och när tröttheten slår till kryper jag upp i soffan och tillåter mig själv att fastna i en värld fylld med snabba bilar, men framför allt med mycket känslor och människor att känna något kring. Det är Daniel som man gillar massor och det är Max som man har lite svårare för. Det är ljuvliga Esteban och så är det alla teamchefer som håller hov i depån, men som bär på en personlighet som gör att de lika gärna kunnat stå på en scen någonstans i världen. Likt alla andra serier som jag inte kunnat släppa så gör dokumentären om Formel 1 mig trollbunden, för det är mer spännande före och efter loppet än under tiden förarna tävlar om att komma först eller få en bra placering.
Allt handlar nämligen om människor, de som finns bakom visiren och bakom bilarna. De som tycker, tänker och framför allt känner. De som är ledsna, lyckliga, omtänksamma och missunnsamma. De som vill så mycket och som ibland lyckas, men ibland misslyckas. Det är de som gör att jag fastnar. För finns det något mer intressant än människor? Jag tror inte det.