Vådan av att ta det lugnt – "Då startade den riktiga cirkusen"

Är man en person som tycker om att engagera sig så blir livet periodvis rätt så intensivt.

"Redan här borde jag ha anat oråd och förstått att universum inte tolererar sådana gigantiska sjok av 'Ingenting speciellt'."

"Redan här borde jag ha anat oråd och förstått att universum inte tolererar sådana gigantiska sjok av 'Ingenting speciellt'."

Foto: Shutterstock.com

Krönika2024-09-24 09:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Eller ja, man behöver väl inte vara särskilt engagerad för att livet ibland ska bli väldigt intensivt. Det räcker med att ha ett jobb och familj så blir det ganska fullt upp ibland. Lägg engagemang på det så är det garanterat lätt att fylla dagar, kvällar och helger med livet.

Efter en föregående helg där jag ideellt grillade 400 hamburgare och kom hem insvept i en lätt odör av tändvätska, stekfett och grillkol med värmeutslag på kroppen såg jag fram emot att få återhämta mig. Det äldre barnet skulle stanna på gymnasiet, det yngre barnet skulle titta på folkrace med sin pappa och jag skulle bara ta det lugnt och se fram emot en trevlig 40årsfest på lördagskväll. Redan här borde jag ha anat oråd och förstått att universum inte tolererar sådana gigantiska sjok av ”Ingenting speciellt.”

Efter en kort stunds filmmys med det yngre barnet blev jag på fredagkväll varse att min uppmärksamhet behövde riktas mot en krävande situation som låg utanför min kontroll. Sådant händer oss alla ibland och det tar oerhört mycket energi. Det är egentligen ett dumt slöseri med tid eftersom vi inte kan kontrollera något annat än hur vi förhåller oss till saker vi inte styr över. Det där är lätt att komma ihåg när andra hamnar i grubblerier men oerhört svårt när man själv befinner sig i skarpt läge. Det fortsatte därför med diverse processande av situationen som gjorde den lediga tiden inte så vilsam. Så småningom kunde jag landa i just insikten att det här problemet äger inte jag och nu lägger jag detta åt sidan. Då startade den riktiga cirkusen.

Jag hörde ett ljud från sovrummet och tittade in. Där sitter en av hushållets katter och ser så oerhört oskyldig ut. Det skulle kunna ha passerat som helt trovärdigt om inte hela golvet täckts av blomjord. På golvet, givetvis under fönstret, stod också min mans stora väska som används för att förvara tävlingskläder lämpliga för folkrace. Öppen. Nu full i fuktig blomjord. Jag vände mig om för att gå mot köket och hämta dammsugare och sop då telefonen ringde. Det var min syster men jag hörde knappt vad hon sa eftersom hon dels var ganska stressad och upprörd, dels överröstades av en tjutskrikande hundvalp. Valpen hade haft närkontakt med en geting och hade nu en gadd i nosen som inte gick att få loss. Enligt veterinären skulle det nog inte vara någon fara på taket för valpen som så men gadden behövde såklart komma loss. Så nu var det dags för veterinärtaxin att avgå omedelbart.

Jag tittade på klockan och gjorde ett snabbt överslag att ska man hämtas om 45 minuter för att åka på 40årsfest och har mat på spisen som ingen kan ta över att sköta, då blir det problem att hinna om det också ska in ett veterinärbesök på det. För att inte tala om att städa upp katastrofen i sovrummet. Jag fick lite samma obehagliga känsla som när man ska lösa fiktiva matematikproblem i skolan om tåg som ska mötas i en viss hastighet under tiden som man också ska ha födelsedagskalas och räkna ut hur många fjärdedels och tredjedels tårtbitar man får ut av 7 prinsesstårtor om det är sista torsdagen i mars.

Universum tar och universum ger så efter denna berg och dalbaneliknande djupdykning i problemlösning fick jag lite medvind i seglen då jag kom på att min granne som är duktig på djurhantering alldeles säkert skulle kunna assistera mig i att få lös gadden. Och det var en helt korrekt slutsats.

Allt slutade lyckligt och jag hann både städa sovrum, ordna klart med mitt pågående köksstök, byta kläder och plocka ihop en bukett till det berömda kalaset. När jag sen på kvällen kom hem och kröp i säng var jag helt slut även om det egentligen ju inte fanns så många hållpunkter under just den helgen. Som vanligt låg jag och filosoferade en stund innan jag somnade och tänkte för mig själv att av detta lär man sig att undvika vilsamma stunder som pesten, de verkar kosta mer energi än en helg i full fart där man vet vilka utmaningar som väntar.

När jag skriver detta ser jag fram emot en helg i just full fart med stängning av min trädgård inför vintern, arbetsdag med skidklubben och påföljande årsmöte. Tack och lov för det så att jag slipper bli helt slutkörd av att vila!