Stefan Berg: ”Vi behöver fokusera på våra egna mål”

Jag har fått min första månadslön som anställd. Som genom magi fanns den bara där på kontot som ett kvitto på att jag gjort vad jag förväntades göra.

Krönikören skriver om att corona driver oss att anpassa och tänka nytt.

Krönikören skriver om att corona driver oss att anpassa och tänka nytt.

Foto: Robert F. Bukaty

Krönika2020-11-19 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag har också förstått att den kommer fortsätta komma i samma form och bonitet framöver tills någon av parterna får andra planer. Det kan jag vänja mig med. Andra positiva saker med att ha ett moderskepp för ens yrkesliv är alla festliga runtomkringtjänster som dyker upp, till exempel pensionsrådgivning. I veckan hade jag ett pow-wow med en fena på detta och på min nivå förklara hur det ser ut när jag blir gammal. Som för många andra var det inte så översvallande positivt, jag kommer få snurra runt på ungefär 60 procent av vad jag tjänar idag. Nu har jag väl inte tänkt sluta jobba helt unna mig att göra det jag vill och så mycket jag vill.

Men naturligtvis kommer jag att behöva anpassa mig till en lägre inkomst längre fram. Ett första steg är att bli av med lite onödig last, kapa lite kostnader. 

I denna tid när alla ska jämföra sig med andra är det bra att ha en boning i sig själv. Veta vad man vill och vad man faktiskt behöver för att få det. Vilka saker och miljöer behöver jag?

Exempel: Efter årets sista flugfiske, på farsdagen, plockar jag ur västen och synar utrustningen. Tio askar fullproppade med minst 200 olika flugmönster. Inser snabbt att jag använder fem procent av dem 99 procent av tiden. Bestämmer mig för att välja ut tio och hädanefter bara använda dem. Behåller bara de jag använder. I våras kom jag heller inte i fiskebyxorna på ett bekvämt sätt så i en plan att bli av med onödiga kilon kalibrerades vad jag äter och hur jag rör på mig. Sex veckor senare, fem kilo lättare. Små saker som påverkar ens beteende lite grann i rätt riktning. 

Det är det viktigt att inte jämföra sin start med andras mitt. De exempel vi inspireras av har ett försprång och sina förutsättningar. Vi behöver fokusera på våra egna mål, vår egen process och vad vi vill uppnå. 

Covidtider gör kanske inte livet enklare men driver oss att anpassa och tänka nytt. För min del blir det tid över när jag inte reser och träffar människor utan håller alla träffar digitalt. Här handlar det om tiotals timmar per vecka i bilen som blir öppna för annat. Vad kan jag starta idag som jag tackar mig själv om ett år för? 

Nu när allt ändå är så osäkert som det är och vi inte riktigt kan säga hur den nya vardagen kommer se ut är det egentligen inga större ansträngningar att skaffa sig nya vanor? Allt är ju redan så konstigt och oförutsägbart.