Inställningsmässigt vårt defalutläge är att behålla det vi skaffat och investerat i även om det inte är så bra eller tillför det vi vill ha. När vi tänker i termer om att förbättra en situation tenderar vi vilja lägga till något som reder upp läget hellre än ta bort något som redan finns och inte ger det resultat eller utfall vi vill.
När jag var liten och skulle lära mig cykla på Myntgatans innergård så monterades stödhjul på min gula Jopo så jag kunde hålla balansen och lära mig hantverket. Samma metod använde jag senare för att lära mina egna barn fast med tillägget att jag monterade en löstagbar pinne i ramen så jag kunde löpa bakom och korrigera balans och bromsa ifall det gick åt pipsvängen. Att sedan pinnen var precis i gylfhöjd och att barnen då och då blandade ihop framåttramp med bakåttramp med förskräckliga följder är en annan historia.
När cykeln var ung så var det vanligt med så kallade springcyklar. Cyklar utan trampor där farten kommer av just löpning sittande på cykeln. Idag har barnen balanscyklar redan i väldigt unga år. Det tog 100 år att anamma men cykelpedagogiken blev nog bättre av att ta bort stödhjulen istället för att lägga till en pinne.
Vi är som sagt rädda om det vi investerat i och det kallas förlustaversion. Har du till exempel köpt biljetter till en film, haft höga förväntningar på en festlig kväll och glatt bänkat dig i stolsraden. Efter fem minuter inser du att filmen är en total katastrof ställs inför valet att gå därifrån eller stanna kvar och hoppas den blir bättre. Du har redan investerat tid och pengar som du inte får tillbaka och sannolikt får det dig att stanna kvar till eländet är slut.
Visst hade pengarna varit förlorade om du rest dig och gått. Vi hatar att förlora mer än vi älskar att vinna. Funderar du på att byta jobb kan oron över att lämna en trevlig kollega väga tyngre än möjligheterna att träffa två nya, högre lön och arbeta närmare hemmet. Så en del av lösningen kan många gånger vara att subtrahera istället för addera, även om magkänslan kommer signalera annorlunda. Inte det lättaste, att låta tanke gå före känsla, och därmed också svårigheten med att leva minimalistiskt. Ser för övrigt att minimalistgurun Marie Kondo börjat sälja en specialkollektion lådor i olika färger där du kan spara de saker som ger dig din ”spark of joy”.