Minnet av denna händelse har liksom legat i träda under många år, men dök upp i samband med att mina kusinbarn, tillika tvillingar, glatt meddelade att deras Umeåklass skulle vara med i radio, ”Vi i femman”. Precis som under min femteklassare-tid är det efter uttagning ett fåtal klasser från varje län som tävlar mot varandra i radiostudio. Finalen sänds i tv.
Kan också tilläggas att kusinbarnens pappa, som efter över trettio år, fortfarande är bitter för att han (med hans gedigna kunskaper, enligt honom själv) inte blev representant för deras klass. Det var de coolaste mest populära som under klassomröstning fick tävla i radio. Så gick det till på den tiden. ”Vi i femman” sätter spår, på ett eller annat sätt.
Kusinbarnen är inte en av de två som ska representera deras klass, de är mäkta stolta trots detta. Och otroligt taggade inför att hela klassen ska få vara med under inspelningen av tävlingsmomentet.
Jag var också stolt över mina klasskamrater den där gången på 90-talet när vi åkte iväg för att vara med under radioinspelningen. Jag var inte heller en av representanterna från vår klass, jag var reserv och sjukt nervös över att behöva rycka in om en av de ordinarie skulle få flunsan, rampfeber eller dylikt.
Hela klassen skuffades ihop i en minibuss med destination Storuman. Väl där försvann de tävlande in i ett radiobås, klassen bänkade sig utanför, redo att sjunga den hejaramsa vi övat in.
”Hej och välkomna till ”Vi i femman”. Så var sändningen igång och av någon anledning tyckte programledaren att min tävlande klasskamrat skulle sjunga en liten sång som uppvärmning. ”Självklart, det gör jag gärna!”
”Ser du stjärnan i det blå, ta en sup så ser du två. Tar du mera, ser du flera, stjärnor små.”
Han kuppade i radion! Dock ska det tilläggas att programmet bandades och sändes något senare. Men sångsnutten fanns med under radioinslaget. Vi klasskamrater pep av förtjusning, några pinsamhetssuckade, andra asgarvade. Vår klass gick inte vidare. Men roligt hade vi på vägen dit, under och fortfarande. Programledaren skrattade gott hen med.
Över 50 år har ”Vi i femman” engagerat skolelever, föräldrar, lärare och lyssnare/tv-tittare. Jag är helt salig över att det fortfarande är viktigt, att så många elever vill delta i en kunskapstävling. Att kunskap fortfarande är viktigt och något att eftersträva. Heja alla pedagoger, elever, SR och SVT!