Längst fram tronade årets lucia. Jag minns inte vem det var, men jag minns att det inte var jag. I årskurs åtta var det av högsta vikt att inte ta luciatåget på för stort allvar. Tonårshormonerna flödade i kropparna som sjöng om hur kvinnan med ljusprydd krona spred ljus, men det var ingen som vågade ta i och ta ton.
Nu har jag egna barn och på Moröbackeskolans lågstadium är det årskurs tre som står för luciatåget. I år får vi inte se tåget, så klart. Det är med sorg i hjärtat jag tänker på att jag inte får se mellansonen sjunga i kyrkan om ljusbärande Lucia och om tomtarnas midnattstippetapp. När äldste sonen stod i kyrkan med sina vänner och sjöng om stjärnorna som lyser för de som inte längre finns hos oss rann tårarna nedför mammakinderna.
1997 fick jag inte gå något luciatåg, men jag och två väninnor tog tag i saken och valde själv att uppträda i skolmatsalen. En flicka spelade piano och jag och min vän klädde ut oss till renar och sjöng om renen Rudolfs röda näsa. Jag blir lite varm i kroppen när jag tänker på det. Nu som vuxen känner jag en stolthet över att vi vågade, men strax efter uppträdandet var det skammens hetta som värmde.
Rengenen har jag fört vidare. I ett fotoalbum från 2016 syns äldste sonen ståendes i en skara barn. Bilden är suddig och mörk och inga ansikten syns, men silhuetterna visar ett tjugotal tomteluvor och ett par renhorn. Renhornen sitter på mina egna gener förkroppsligade i en pojke. Han sticker ut på bilden och jag älskar det.
På söndag firar vi Lucia igen. Inga barn kommer att kunna sjunga för samlade skaror förväntansfulla föräldrar och anhöriga. Vi kommer inte att kunna besöka förskolan för att se kylslagna små näsor sticka fram under overaller och tomteluvor. Vår dotter kommer inte att pressa över lucialinnet över täckjackan och sätta ljuskronan på mössan för att få sjunga för mormor, morfar och farmor. Det känns sorgligt och ledsamt, men vi kan ta på oss utstyrslar hemma. Vi kan ringa upp och sjunga via länk. Vi kan baka pepparkakor, lussekatter och dricka uppvärmd saft och glögg.
Jag önskar dig som läser en fridsam lucia och jag hoppas att du sätter på dig en stjärngossestrut, en ljuskrona, en tomteluva eller ett par renhorn. Sjung ut! Ta ton!