Det är ruskigt privilegierande att tillhöra gruppen som kan välja ifall man vill jobba hemma eller åka in till arbetsplatsen, men jag har nu tvingat mig själv tillbaka till kontoret på regelbunden basis. Det blir bättre så. När dagsformen får avgöra huruvida man hellre umgås med människor som tvådimensionell halvfigur eller all-in live med allt vad det innebär på gott och ont har valet ofta fallit på det förstnämnda.
Jag skulle säga att allt kokar ner i huruvida man orkar göra sig i ordning ordentligt nog för att åka in. Men förutom detta, piffaspekten, är det ju saker som blir annorlunda beroende på vilket arbetsalternativ man väljer. Nu när det faktiskt är ett val på riktigt – det är socialt accepterat att jobba hemifrån, pandemin tvingar ingen att stanna hemma – kan vi fundera lite över alternativens plus och minus.
Treminuterspausen mellan två teamsmöten håller ju inte ifall träffarna är på olika platser. Och restiden. Jag som jobbar mycket i Norrbotten får räkna in 8-10 förlorade timmar vid datorn per vecka när jag istället ska ratta bilen mellan kommunerna.
Hur funkar vi egentligen i längden när all ställtid, reflektionstid, prioriteras bort i effektivitetens namn? Hade faktiskt inte tänkt jättemycket på detta utan i mångt och mycket känt mig rätt nöjd med att känna mig produktiv. Men förra veckan var jag i Sorsele och Storuman och återupptäcker värdet med dessa stimulifria timmar i bilen. De är vilsamma. Tankarna får skvalpa runt en stund för sig själva. Lösningarna som dyker upp både är och känns rätt. Pulsklockan bekräftar tesen. En ren lisa för själen. Min tidigare tanke om effektiviteten med inbokade möten kloss i kloss blir nästan löjlig. Produktiv? Ja, kanske. Men med rätt saker? Tveksamt. Visst går det att borra ner huvet och tokköra i vilket jobb som helst men tittar du inte upp då och då så kan du lätt hamna på villovägar. Med teknikens framsteg och pandemins restriktioner har hemmajobbet fått en platåutveckling.
Jag tänker nyttja möjligheterna med det bästa från de två världarna och alternera alternativen på bästa sätt. Två dagar kontor, två dagar hemma, en i bil.
En annan aspekt är att enligt viss statistik ska var 36:e teamsmötesdeltagare vara komplett naken på underkroppen. ”Kör Ankeborg hela mötet” som en vän uttryckte det. Ska bli intressant följa utvecklingen när vi återgår till vanliga träffar.