”Jag har saknat att höra om hur allas helg var”

Jag är tillbaka på kontoret för första gången på mer än ett år sedan pandemin bröt ut. Det är ett helt nytt kontor och mycket större än den tidigare byggnaden.

”En smak på hur saker och ting brukade vara, var allt jag behövde”, skriver krönikören.

”En smak på hur saker och ting brukade vara, var allt jag behövde”, skriver krönikören.

Foto: Lise Åserud

Krönika2021-07-09 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag letar mig vilset upp för trapporna och känner knappt igen ett enda ansikte jag passerar. Hälften av mina kollegor sade upp sig under pandemin och nya ansikten anställdes. 

Reglerna är striktare nu och endast en del av de hundratals anställda har accepterats genom fas ett, vilket innebär att endast 25 procent av arbetsstyrkan kunnat återgå tills fas två som börjar sent i juli. Jag hamnar tillslut i en hiss med en kille jag aldrig sett förut. Jag biter mig snabbt i läppen och inser att jag kanske borde ha låtit honom gå upp först – är det ens en hel meter emellan oss i hissen? Bryter jag social distansering nu? 

Han mumlar god morgon och tittar rakt ner i hissgolvet. Det här med mänsklig interaktion flyter inte på lika bra som det brukade. På högsta våningen är det tomma stolar mellan varje kollega. Jag sätter mig ned och pustar ut när jag ser de två stora skärmarna framför mig. Jag kommer inte att sakna min lilla laptop jag jobbade på från soffan under ett helt år. Nöjt skuttar jag över till köket för att testa de nya kaffemaskinerna men möts genast av en utspridd kö. Tystnaden är total. 

Jag ställer mig bakom en tjej och försöker att inte andas för högt till jag inser att jag känner igen ett ansikte. Jag vinkar lite diskret och ser hur hon till min förvåning lyser upp och marscherar över för att krama mig. Det känns nästan lite olagligt med tanke på organisationens strikta distanseringsregler, men det känns otroligt bra att omfamnas av en vän jag inte sett på över ett år. 

Denna gest av ren upprymdhet och värme bryter tystnaden och får andra att börja prata också. Vissa ger sig på att skaka hand och nya namn kastas runt tills jag blir lite yr. Det är just detta jag saknat under ett helt år. Vänliga ansikten, familjära ansikten och nya ansikten. 

Jag har saknat att höra om hur allas helg var. Jag har saknat att spionera på andras hemmagjorda luncher. Jag skrattar mig igenom tre dagar till vi blir tillsagda att gå hem efter att en person testat positivt för covid-19. Tio dagars isolering börjar innan vi kan återgå igen, med test som måste utföras de tre första dagarna och de två sista dagarna. Detta är det nya normala, säger de. Men skillnaden nu är att jag vet att jag har något otroligt roligt att komma tillbaka till. 

En smak på hur saker och ting brukade vara, var allt jag behövde.