Han tar studenten och när han kommer hem har det blivit morgon. Jag ska stiga upp en timme senare och jag säger hej och är du okej och sen sover jag en liten stund. När vi träffas igen har min arbetsdag passerat och han berättar om en natt då känslorna tagit över, då allt varit glömt och allt varit förlåtet och allt bara varit glädje i form av tårar.
Hon går ut grundskolan och vi går längs en gångväg som inte för så länge sedan var översnöad och knappt gångbar och jag minns att jag plumsade fram och hatade livet. Hon har färgglada ballonger runt halsen och hon bär en ranglig solros i en svart kruka av plast och längs kinderna rinner tårar, för de har sagt hejdå till varandra och det som kanske varit tidigare finns inte alls idag. Hon älskar alla och kommer att sakna alla och allt är glömt och allt är förlåtet, för idag finns bara sol och glädje.
Jag får sommarlov och det känns som om allt grönskar bara för min skull. Kvällen är snäll med oss när vi går längs älven. Solens strålar vilar på gräset i slänten och på älven glider årets kanske första gummibåt förbi. Vi pratar om saker och har jag varit irriterad över något tidigare är det en småsak idag, för allt är glömt och allt är förlåtet.
När vi kommer hem lägger jag solglasögonen på byrån i hallen och jag bryr mig inte om att hallen ser ut som ett förråd, för det går att vädra ut instängdheten och jag vet att det finns viktigare saker än en hjälm på fel ställe och skor överallt.
Solen är snäll mot oss den här perioden och man kan ana att någon eller något gör detta för att vi ska förstå att det finns ett ljus. En lång kall och ensam vinter, som kanske varat ett helt år, har inte varit snäll med oss. Men när solen tittar fram och värmen säger hej jag är här igen, då är det som om allt glöms och allt är förlåtet. Nu lever vi igen och inget av det som har varit tar plats i vårt minne, för vi kommer inte ihåg mer än att solen sken igår och YR säger att den ska skina många dagar framöver.
Det är nämligen juni igen och jag ser att maskrosorna blommat ut och lämnat kvar spensliga stänglar som pryder gräsmattan som också behöver klippas. Men jag bryr mig inte ikväll, för allt fint ligger framför mig och då är allt glömt och då är allt är förlåtet och kvar är bara glädje.