Eller det är väl inte riktigt jag som i jag den sansade realisten som skriver det här. Det är ju mitt alterego SommarTea som tror att det är klappat och klart med sommar bara för att snön har smält undan och man ser ett halvgrönt ogräs. Utan att blinka fattar hon sedan en mängd beslut som jag själv inte är helt med på. Det kan vara allt ifrån att vilja ha dörren på vid gavel eftersom solen lyser, även om temperaturen ligger runt åtta plusgrader, till att påbörja ett mejl om att säga upp sig för att leva på självhushåll och hantverk resten av livet. Självhushåll i norra Norrland på en jordplätt som legat länge i träda och utan ett ätbart djur på gården, jo man tackar! Vilken fantastisk ide!
Mest nyfiken är jag på hur hon ska lösa det här hantverkandet som i hennes huvud är allt ifrån gulliga tovade smådjur till supersnygg keramik. Men snälla SommarTea! Du har inte drejat sedan 1993 i Furuskolans bildsal. Du gjorde en skål som sprack. Trolldegskonst är måhända ett outforskat område men du är inte den som ska spränga gränserna där.
Andra korkade beslut kan vara att åka till jobbet i tunn skjorta över en tshirt och ankelsockar. Jacka, varför ska man ta med den?! Det är ju för tusan sommar nu!
Fast det är ju inte riktigt det. De stackars slokande tomatplantor som du SommarTea köpte för ett par veckor sedan och tryckte ner i uteplanteringen bär vittnesbörd om att nej, temperaturen är inte alls den högsommar du fantiserar om. Alltså de där stackars tomatplantorna. Förutom att det är för kallt så planterades de i en levande orkan som Carola skulle ha uttryckt det. Fångade av en stormvind svajade de sedan otroligt okäckt i tre dagar innan det lugnade ner sig så att jag kunde konstatera att möjligen 3-4 stycken överlevde det här experimentet. Hej och hå.
Och tunna skjortan och ankelsockarna som jag tillbringade en förmiddag i har efterlämnat ledvärk och ont i svanken då jag absolut inte tål att bli kall om fotleder och ryggslut. Nej, sommar är det för tillfället inte alls och det kommer det inte heller att bli bara för att du låtsas som att det är så.
När jag skriver det här är det studentvecka och jag är inte det minsta avundsjuk på studenter som frusit sig halvt fördärvade på traktorflak och i iskalla partytält. Men jag hoppas innerligt att de är lyckliga och stolta över bedriften att ha klarat sig genom gymnasiet. Jag blir alltid lika varm om hjärtat när jag ser studenter och tänker på livet som väntar helt oprövat framför dem. Den där hjärtevärmen verkar vara det som får värma mig då sommarvärmen lyser med sin frånvaro. Ett par ordentliga sockar med ylleinslag har jag också plockat fram.
Nej skämt åsido, så dystert och mörkt ser jag inte på tillvaron, däremot skrattar jag gott åt min entusiasm som ibland övergår mitt förstånd.
Tittar man på SMHI kan man enkelt räkna ut hur vädret kommer vara och kan klä sig med förstånd och avvakta att sätta ut sina tomatplantor. Nu säger också vädret att helgen som kommer ska bjuda på mer värme så nu, nu händer det!
För säkerhets skull har jag dock låst in SommarTea i den mentala källaren ett tag och ser till att undersöka väder och vind ordentligt INNAN jag klär mig eller fattar odlings och livsbeslut. Det blir nog lugnast så.