Går fint! Jag arbetar bäst under press. Ju närmare deadline, desto bättre. Där har ni en av mina största livslögner. Prokrastinering, förmågan att skjuta upp, har ju nämnts i denna spalt tidigare. Alla har väl någon grad av den egenheten, vissa mer än andra. Jag har nog mer.
Om två dagar, till exempel, är jag en programpunkt, en liveföreläsning om omställning på en digital mässa. Över tusen anmälda hittills.
När vi planerade i höstas och jag tackade ja till att vara talare så hade vi den där lilla pandemiluckan, när vi trodde att stormen var över, och det tänkta upplägget var en heldag i ett topnotch konferenshotell, pampig scen och ljuvligt publikhav. Jag skulle få en hel timme, efterlängtat då det varit ett väldigt långt, mycket ofrivilligt, uppehåll från den kicken.
Så fick då pandemin plötsligt ny energi, en muterad kusin kom in i spelet och förutsättningarna förändrades. ”Det blir digitalt. Och vi drar ner detta till en halvdag. Du får 20 minuter framför en kamera och utan levande publik.”
De senaste två månaderna har jag gått och småfunderat över hur jag bäst anpassar mitt upplägg till det nya formatet. Gott om tid. Ingen stress. Nu är det livesändning om två dagar och jag är i princip där jag var för två månader sedan. Churchill lär ha sagt ”för att tala i tre dagar behöver jag förbereda mig i tre minuter, för att tala i tre minuter behöver jag förbereda mig i tre dagar”. Det är lite det dilemmat jag står inför.
20 minuter är supertajt och kräver struktur, en timme är lika förlåtande som covidbyxans midjeresår. Här behövs ett välputsat manus för att få med allt man vill med en röd tråd.
En timme ger gott om utrymme att sväva ut och bolla med publiken, 20 minuter behöver ett tajtare upplägg. Detta forum passar inte mig och typiskt nog hålls evenemanget samma dag restriktionerna försvinner …
Jag tror egentligen inte att jag arbetar bäst under press. Det är nog mer lathet som gör att jag skjuter fram saker. Det är inte heller så att man krystar fram det bästa arbetet för att det är tidsbrist. Det är nog inte den bästa versionen som lämnas in, bara den senaste. Tidsbristen gör bara att det är för sent att göra om.
Krönikan blev iallafall skriven och nu får jag sätta tänderna i föreläsningen. Fast behövs det inte dammsugas lite först…?